Anders Hesselbom
Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
Några knep för att få fart på Commodore BASIC i C64
Commodore BASIC 2.0 på Commodore 64 har några kända prestandaproblem, och denna enkla kod har implementerat några stycken:
10 S=TI
20 X=0.01
30 FOR A=0 TO 255
40 REM
50 REM
60 REM
70 X=X+0.01
80 POKE 16384,A
90 REM
100 REM
110 REM
120 NEXT
130 S=TI-S
140 PRINT "TIME" S
150 PRINT "RESULT " XProgrammet startar en tidtagning och 256 gånger görs en flyttalsberäkning och ett heltal skrivs till en minnesadress (16384). Programmet tar 327 jiffies i tid. (En jiffy är ungefär 1/60 sekund.)
Att hitta ett radnummer tar tid, så om man optimerar genom att radera alla REM-satser, blir exekveringstiden istället 299 jiffies.
10 S=TI
20 X=0.01
30 FOR A=0 TO 255
70 X=X+0.01
80 POKE 16384,A
120 NEXT
130 S=TI-S
140 PRINT "TIME" S
150 PRINT "RESULT " XOm man dessutom lägger alla radnummer tätt ihop, försvinner faktiskt en jiffie till.
0 S=TI
1 X=0.01
2 FOR A=0 TO 255
3 X=X+0.01
4 POKE 16384,A
5 NEXT
6 S=TI-S
7 PRINT "TIME" S
8 PRINT "RESULT " XAtt tolka ett heltal tar tid, så genom att skapa en variabel innehållande adressen 16384 behöver tolken bara göra det arbetet en gång.
0 S=TI
1 X=0.01
2 N=16384
3 FOR A=0 TO 255
4 X=X+0.01
5 POKE N,A
6 NEXT
7 S=TI-S
8 PRINT "TIME" S
9 PRINT "RESULT " XDetta skalar bort ytterligare 81 jiffies, så att programmet nu inte tar mer än 217 jiffies. Den sista optimeringen vi kan göra, är bara lämplig när arbetet som utförs inte kräver att bildskärmen är aktiv. Genom att stänga av bildskärmen, försvinner en tidskrävande arbetsuppgift, vilket gör att processorn kan lägga mer fokus på BASIC-programmet. På adress 53265 ligger normalt värdet 27, vilket betyder att skärmen ska vara aktiv. Genom att sätta 11 på adressen, stänger man av skärmen, när arbetsuppgiften är klar, kan man aktivera skärmen igen genom att återställa värdet till 27.
0 POKE 53265,11
1 S=TI
2 X=0.01
3 N=16384
4 FOR A=0 TO 255
5 X=X+0.01
6 POKE N,A
7 NEXT
8 S=TI-S
9 PRINT "TIME" S
10 PRINT "RESULT " X
11 POKE 53265,27Vi är nu nere på 205 jiffies för samma arbetsuppgift, vilket är 63% av ursprungstiden på 327 jiffies. BASIC är fortfarande lite för slött för att vara användbart när datorspel ska byggas, men om man väljer BASIC i kommersiell mjukvara, är det viktigt att göra rätt.
De delar av Pirates! som inte kräver realtidsexekvering är faktiskt skrivna i BASIC, och även spelet Artworx Strip Poker var skrivet i BASIC.
En Windows-komponent för Commodore-sprites
En Windows Forms-komponent som kan presentera en Commodore 64-sprite är kanske inte vad man använder varje dag. Men jag har byggt en sådan (.NET Framework 4.8) för att isolera många tekniska bekymmer i den sprite-editor för C64 jag arbetar med. Om du vill leka med den, så finns den här:
Install-Package EditStateSpritePaketet innehåller en GUI-komponent för att redigera pixeldata, en dialog för att modifiera färgpaletten, diverse funktioner för att manipulera en sprite samt funktioner för serialisering och deserialisering. Paketet uppdateras ganska ofta, eftersom jag ständigt hittar nya behov i sprite-editorn jag arbetar med. För att komma i gång:
_sprites.Add(new SpriteRoot(false));
spriteEditorControl1.ConnectSprite(_sprites[0]);Som exempel, om du vill spegelvända en sprite:
spriteEditorControl1.Flip(TwoWayDirection.LeftRight);
Invalidate();Om du vill låta användaren ändra färgpaletten:
spriteEditorControl1.PickPaletteColors(this);
Invalidate();Eller kanske läsa in ett sedan tidigare sparat dokument med C64-sprites:
_sprites.Load(@"D:\Temp\sprites.sprdef");
spriteEditorControl1.ConnectSprite(_sprites[0]);
Invalidate();Ett fungerande exempel finns att titta på här (TestProgram). Mycket nöje!
Vilket programmeringsspråk är enkelt?
Frågan om vilka programmeringsspråk som är enkla brukar dyka upp från nybakade programmerare. Det är inte jättelätt att besvara frågan, för det finns så många aspekter som påverkar komplexiteten i ett programmeringsspråk. Är språket enkelt för att språket går att lära sig på kort tid? I så fall är C ett utmärkt enkelt språk. Du måste veta om att du ska skapa en entry point (alltså skriva int main()) och du måste förstå #include, men därefter är det bara att gasa på. Det totalt tre uppdelade i tre kategorier: Flödeskontroll, input/output och beräkningar.
För flödeskontroll finns beslut (branschtermen är branching), iterationer (kallas ofta för loopar) och hopp. Input/output handlar om kommunikation med omvärlden, som t.ex. skärm, tangentbord eller printer (printf, fread, fclose). För beräkningar finns ett antal operatorer som +, -, * och / (med flera).
Rent objektivt finns det inte särskilt mycket att lära sig kring språket C. Helt oavsett vilket programmeringsspråk man pratar om, så måste man lära sig de koncept som är kopplade till programmering – på den punkten kan inte ett språks enkelhet hjälpa till – men när man väl kan det, så är C definitivt enkelt.
Ju enklare språket blir, desto enklare blir det att programmera. C erbjuder 32 nyckelord och en drös med operatorer, vilket man kan lära sig på en dag. Men hur omsätter man den kunskapen till att bygga t.ex. Doom? Eller Heroes of Might and Magic? Eller ens Notepad? Man måste veta hur man använder den specifika plattform man programmerar för, vilket verkligen är en utmaning i sig!
C# är ett språk som betraktas som svårt att lära sig. Antalet instruktioner och nyckelord är enormt, antalet metoder som finns tillgängliga för att lösa en uppgift är stort. Om du som BASIC-programmerare har en vektor innehållande fem textsträngar som du ska skriva ut på skärmen så finns det typ en enda lösning, som ser ut så här:
FOR A=1 TO 5:PRINT S(A):NEXT AI C# skulle tre olika lösningar på samma problem kunna se ut så här:
for (int i = 0; i < s.Count; i++) Console.WriteLine(s[i]);
foreach (var x in s) Console.WriteLine(x);
s.ForEach(Console.WriteLine);
Men samtidigt, om man lär sig alla instruktioner och alla kommandon (vilket är svårt) så vet du vad som krävs för att bygga Notepad. Eller Doom. Eller rent av Heroes of Might and Magic. Det råder inga tvivel om att svärdet är tveeggat – antingen är språket enkelt men svårt att åstadkomma något i, eller så är språket komplicerat med enkelt att åstadkomma något i när man väl kan det.
Titta gärna på skillnaden mellan Commodore BASIC och 6502 ASM för att skriva HELLO WORLD på skärmen. I BASIC blir det PRINT "HELLO WORLD":
Standardvärden som skickas till en metod i C#
I C# kan standardvärden (default value) på en parameter i en metod sättas både i själva metoddeklarationen i klassen som håller metoden och i eventuella interfaces som klassen ärver ifrån. Dessa standardvärden behöver inte stämma överens med varandra, så vilket är det som gäller? Det är inte instansens typ utan variabelns typ som avgör parameterns standardvärde. Det innebär att man kan typomvandla för att styra vilka parametrar som skickas till en metod. Här är det de upprepade typomvandlingarna som gör att resultatet blir Good Day To You Sir:
var a = new A();
(a as B).X();
(a as C).X();
(a as D).X();
(a as E).X();
(a as F).X();
class A : B, C, D, E, F
{
public void X(string y) => Console.WriteLine(y);
}
interface B { void X(string y = "Good"); }
interface C { void X(string y = "Day"); }
interface D { void X(string y = "To"); }
interface E { void X(string y = "You"); }
interface F { void X(string y = "Sir"); }Vill man vara riktigt äventyrlig så kan man skriva en iteration som tittar på den exakta arvslistan som är placerad på klassen A. Här är det den kommaseparerade listan som avgör vilket standardvärde som används.
var a = new A();
foreach (var p in typeof(A).GetInterfaces())
{
var m = p.GetMethods().Where(p => p.Name == "X").First();
m.Invoke(a, new[] { m.GetParameters().First().DefaultValue });
}
class A : B, C, D, E, F
{
public void X(string y) => Console.WriteLine(y);
}
interface B { void X(string y = "Good"); }
interface C { void X(string y = "Day"); }
interface D { void X(string y = "To"); }
interface E { void X(string y = "You"); }
interface F { void X(string y = "Sir"); }Resultatet är återigen Good Day To You Sir. Egentligen inte helt ologiskt, om du någon gång funderar på vad som styr vilket standardvärde som skickas till parametern i din funktion, så titta på variabelns typ.
Det finns enorma optimeringsmöjligheter när man använder GDI från .NET
När man ska jobba med bitmapsgrafik i .NET är prestanda en ständigt återkommande utmaning. I .NET har vi dels tillgång till GDI (som låter oss rita pixlar individuellt) och något som kallas för GDI+, som erbjuder möjligheten att rita geometriska figurer på skärmen. GDI är numera en del av GDI+, så båda biblioteken exponeras i namnrymden System.Drawing. Den viktigaste klassen för den som jobbar med GDI heter Bitmap och den viktigaste klassen för den som jobbar med GDI+ heter Graphics.
Som parentes vill jag nämna att .NET inte är ett ramverk utan två. Dels har vi .NET Framework och dels har vi det ramverk som kort och gott heter .NET (tidigare .NET Core). Jag väljer i princip alltid .NET (tidigare .NET Core) eftersom det är ett mer moget ramverk, det finns tillgängligt på flest operativsystem (Mac, Linux, Android, m.fl.) och för att du får arbeta i senare versioner av C# i .NET. Det enda motivet att välja .NET Framework är att appar byggda för .NET Framework 4.8 fungerar out-of-the-box på Windows 10 eller senare och uppdateras via Windows Update. Eftersom GDI är en Windows-feature är jag inte intresserad av plattformsoberoendet och väljer därför .NET Framework 4.8 och C# 7.3 för dessa exempel.
Använder man Visual Studio med tillägget för skrivbordsapplikationer, är det bara att välja en projektmall för Windows Forms och .NET Framework, men kör man Visual Studio Code eller någon annan editor, måste man specificera i projektfilen att man vill ha TargetFrameworkVersion satt till v4.8, att OutputType ska vara WinExe och att namnrymderna System.Windows.Forms och System.Drawing ska vara refererade.
Låt oss titta på detta program. Det ritar en rektangel (500×500 pixlar) på skärmen varje gång man klickar med musen. Rektangeln ritas röd- och gulrandig på en slumpvis vald plats. Hela operationen klockas.
using System;
using System.Diagnostics;
using System.Drawing;
using System.Windows.Forms;
namespace WindowsFormsApp1
{
public partial class Form1 : Form
{
private static Random _rnd = new Random();
private Bitmap Rectangle { get; set; }
private int PositionX { get; set; }
private int PositionY { get; set; }
public Form1()
{
InitializeComponent();
}
private void Form1_MouseClick(object sender, MouseEventArgs e)
{
PositionX = _rnd.Next(300);
PositionY = _rnd.Next(300);
// Städa upp minnet.
Rectangle?.Dispose();
Rectangle = new Bitmap(500, 500);
// Rita en randig rektangel.
var c1 = Color.FromArgb(255, 0, 0);
var c2 = Color.FromArgb(255, 255, 0);
var stopwatch = new Stopwatch();
stopwatch.Start();
for (var y = 0; y < 500; y++)
{
var currentColor = y%2 == 0 ? c1 : c2;
for (var x = 0; x < 500; x++)
{
Rectangle.SetPixel(x, y, currentColor);
}
}
// Skriv ut hur lång tid operationen tog.
stopwatch.Stop();
Text = stopwatch.ElapsedMilliseconds.ToString();
// Uppdatera skärmen (Form1_Paint kommer att anropas).
Invalidate();
}
private void Form1_Paint(object sender, PaintEventArgs e)
{
if (Rectangle == null)
return;
// Här utförs uppdateringen av skärmen.
e.Graphics.Clear(Color.White);
e.Graphics.DrawImage(Rectangle, PositionX, PositionY);
}
private void Form1_FormClosed(object sender, FormClosedEventArgs e)
{
// Städa upp minnet.
Rectangle?.Dispose();
}
}
}Hela operationen tar ungefär 140 millisekunder oavsett om programmet är debug- eller release-kompilerat.
Funktionen SetPixel är central för att detta ska fungera. Den har Microsoft skrivit åt oss i C#, och använder i sin tur GDI i Windows för att få pixeln satt på skärmen. Om vi läser källkoden så ser vi att den gör en del tester som säkerställer att funktionen används korrekt, för att sedan anropa GdipBitmapSetPixel i biblioteket gdiplus.dll som är skrivet i C++.
Vi skulle kunna optimera bort testerna, men jag förstår att Microsoft fill ha med dem, eftersom de tänker att det måste vara bättre med ett program som är lite slöare än ett program som kraschar om någon gör ett fel, som t.ex. att försöka rita en pixel på en bitmapsbild vars position ligger utanför bildens storlek.
En annan mindre viktig detalj är att för varje pixel som ritas, tar SetPixel en färg som är en struktur av en röd, grön och blå byte, som ska konverteras till en int. Konverteringen är gjord i förväg av färgstrukturen, men det blir ett extra funktionsanrop och en extra typomvandling.
Dessa optimeringar får man såklart gärna titta på, om man vill få ut så hög prestanda man bara kan i sin renderingsrutin. Men den viktigaste faktorn handlar om låsning av minnet. När man ritar pixlar ska man erhålla ett lås för att skydda minnet, som man sedan släpper när man är färdig. Som SetPixel är implementerad, skapas och släpps ett lås för varje pixel som sätts, vilket kostar. Att göra en egen implementation som håller låset tills alla pixlar är ritade, är inte särskilt svårt, men det ställer lite högre krav på den som använder implementationen. Och det kanske var därför som Microsoft valde den väg man valde – säkerhet framför prestanda. Trots allt är tanken med C# att det ska vara mer lättillgängligt än t.ex. C++.
Ett exempel på denna lättillgänglighet är att C#-kompilatorn helt enkelt inte tillåter användandet av pointers såvida man inte först deklarerar att man tänker göra så, vilket man gör med nyckelordet unsafe. Det är till och med så att nyckelordet unsafe inte får användas om vi inte sätter AllowUnsafeBlocks till true i projektfilen!
För att undvika att minnet blir låst för varje pixel som ritas, måste vi undvika den inbyggda funktionen SetPixel. Och om vi manipulerar minnet utan att använda den inbyggda funktionen SetPixel, måste vi manuellt låsa minnet när vi börjar arbeta och låsa upp det när vi är klara.
Funktionen LockBits behöver kunna räkna ut hur mycket minne som ska låsas och behöver därför veta bildens storlek (500×500 pixlar) samt vilket pixelformat som används. Jag utnyttjar bara 24 bitar (röd x grön x blå) men arbetar med 32 bitar (alfa x röd x grön x blå), så därför anger jag pixelformatet Format32bppArgb. Svaret från funktionen LockBits används för att berätta för funktionen UnlockBits vad som ska låsas upp, så det vill man ta hand om.
Sist men inte minst måste färgen på pixlarna sättas. Tidigare var det bara ytterligare en parameter till SetPixel, men nu måste även det göras manuellt. Eftersom vi arbetar i 24 bitar, kan vi använda en fyra bytes stor pointer, Scan0.
using System;
using System.Diagnostics;
using System.Drawing;
using System.Drawing.Imaging;
using System.Runtime.InteropServices;
using System.Windows.Forms;
namespace WindowsFormsApp1
{
public partial class Form1 : Form
{
private static Random _rnd = new Random();
private Bitmap Rectangle { get; set; }
private int PositionX { get; set; }
private int PositionY { get; set; }
public Form1()
{
InitializeComponent();
}
private void Form1_MouseClick(object sender, MouseEventArgs e)
{
PositionX = _rnd.Next(300);
PositionY = _rnd.Next(300);
// Städa upp minnet.
Rectangle?.Dispose();
var bits = new int[500 * 500];
var bitsHandle = GCHandle.Alloc(bits, GCHandleType.Pinned);
Rectangle = new Bitmap(500, 500, 500 * 4,
PixelFormat.Format32bppArgb,
bitsHandle.AddrOfPinnedObject());
// Rita en randig rektangel.
var c1 = Color.FromArgb(255, 0, 0).ToArgb();
var c2 = Color.FromArgb(255, 255, 0).ToArgb();
var stopwatch = new Stopwatch();
stopwatch.Start();
var data = Rectangle.LockBits(
new Rectangle(0, 0, 500, 500),I
mageLockMode.ReadWrite,
PixelFormat.Format32bppArgb);
unsafe
{
var bytes = (byte*)data.Scan0;
for (var y = 0; y < 500; y++)
{
for (var x = 0; x < 500; x++)
{
var index = x + y * 500;
bits[index] = y % 2 == 0 ? c1 : c2;
}
bytes++;
}
}
Rectangle.UnlockBits(data);
bitsHandle.Free();
// Skriv ut hur lång tid operationen tog.
stopwatch.Stop();
Text = stopwatch.ElapsedMilliseconds.ToString();
// Uppdatera skärmen (Form1_Paint kommer att anropas).
Invalidate();
}
private void Form1_Paint(object sender, PaintEventArgs e)
{
if (Rectangle == null)
return;
// Här utförs uppdateringen av skärmen.
e.Graphics.Clear(Color.White);
e.Graphics.DrawImage(Rectangle, PositionX, PositionY);
}
private void Form1_FormClosed(object sender, FormClosedEventArgs e)
{
// Städa upp minnet.
Rectangle?.Dispose();
}
}
}Och skillnaden går inte av för hackor! Den lite mer komplicerade koden till trots, nu går samma operation på en (!) millisekund! Man kan alltså lugnt konstatera att om prestanda är viktigt, så bör man kringgå funktionen SetPixel.
ChatGPT kan lyssna på podcasts åt dig
Med tanke på hur snabbt utvecklingen går, kommer denna text snart vara inaktuell eller felaktig. Men jag har upptäckt att jag kan konsumera enorma mängder information på väldigt kort tid genom att låta ChatGPT lyssna på poddar åt mig.
Vill du själv testa behöver du ha tillgång till Office 365 och ett konto som låter dig använda ChatGPT Plus.
1. Ladda hem den podcast du är nyfiken på. Spara den som fil.
2. Starta Word i Office 365. Klicka transkribera och välj den podcast du nyss laddade hem. Spara texten i PDF-format och placera dokumentet på en webbserver. Har du ingen egen, kan du använda https://askyourpdf.com/upload. Dokumentet hamnar på askyoutpdf.com ändå när du använder det från ChatGPT.
Om du har ett pluskonto för ChatGPT kan du köra version 4.0. När versionen är vald, kan du gå in i inställningarna och aktivera stöd för tilläggsprogram (plugins). Kontrollera att detta är gjort. Därefter, håll musen över GPT-4 (i mitten längst upp i ChatGPT) och klicka Plugins. Du får godkänna ett avtal, och därefter kan du välja vilken plugin du vill använda. Ser du redan texten No plugins enabled kan du klicka där för att få välja plugins. Installera den som heter AskYourPDF. Du bör nu se en gul symbol som indikerar att denna är vald.
3. Ställ en fråga. Se till att det framgår vilket dokument du frågar om. I sin allra enklaste form kan du fråga om en summering. Exempelvis:
Vad handlar den här texten om? [Korrekt länk till dokumentet]
Så här kan ett svar se ut:
Sen kan man fortsätta att analysera dokumentet. T.ex. fråga om det finns några självmotsägelser i texten, och efter några sekunder listas påståenden som kan tolkas som felaktiga eller självmotsägande. Och så vidare.
Genom att arbeta på detta sätt kan du ha fått till dig innehållet i en 40 minuter lång podcast på bara en eller ett par minuter, och dessutom fått eventuella felaktigheter i det som sägs utpekade för dig.
Change configuration values in runtime in .NET Framework
I stumpled upon the problem of having to change the configuration values in an old .NET Framework 4.0 system while it is running, and it has been possible to do since .NET Framework 2.0.
The compiled App.config file will be named like the assembly it belongs to with the ending .config added to it (e.g. MyProgram.exe.config). Even if your settings are read from and/or used in a DLL, the settings should be written in the main program’s configuration file, not the DLL’s own config file.
You might know that a running system will load its settings when they are referenced by the ConfigurationManager and keep the settings in memory for the rest of the session, meaning that if you edit the config-file, it will probably have no effect.
If you want to use dynamic loading of the config file, you should consider declaring a custom section in the config file. You can of course put all your settings in the appSettings section, but then reloading your settings will be an all or nothing deal. The upside of using appSettings is that it is pre-defined (just like connectionStrings), meaning that you can access them directly from the ConfigurationManager. For your own sections, you need to declare your own variables to store the settings.
This sample shows how to first register a section named featureToggle and then fill it with only one setting called Test. Remember that this is done in the main executable’s App.config file, no matter where the setting is read or used.
<configuration>
<configSections>
<section name="featureToggle"
type="System.Configuration.AppSettingsSection"/>
</configSections>
<featureToggle>
<add key="Test" value="Test value is here!"/>
</featureToggle>
</configuration>A reference to System.Configuration is needed for the code to work.
Like mentioned, if you were using the appSettings section, you could just run this line of code, and your settings will be reloaded:
ConfigurationManager.RefreshSection("appSettings");But in this case, I am using a custom section called featureToggle, so I have to both refresh the section and save the section in my variable.
ConfigurationManager.RefreshSection("featureToggle");
_toggles = (NameValueCollection)ConfigurationManager
.GetSection("featureToggle");The NameValueCollection is found in the System.Collections.Specialized namespace.
If the _toggles (of type NameValueCollection) variable is initialized in a constructor of a custom configuration class, the constructor will contain the second of the two lines above. And both lines will be needed if you have some sort of reload method in the custom configuration class.
The actual values in the config files are accessed via the _toggles variable, like so:
public string Test
{
get
{
return _toggles["Test"];
}
}Good luck with your source code archeology work!
A JS implementation of the Harter-Heighway Dragon Curve
Five years ago, I did a post in Swedish on the Harter-Heighway Dragon Curve, with C# source code. I have translated that code to JavaScript and added animation to the rendering. The fractal describes a way of folding a piece of paper so that its outline takes up a surface. Anyone who has read the book Jurassic Park has probably seen the fractal depicted.
The repository is located here and a live demo is available here.
Return by reference
Om inget annat anges skickas parametrar till funktioner “by value” i C#. Det innebär att den mottagande funktionen får en egen kopia av värdet som skickas. Att skicka “by reference” (nyckelordet ref) skiljer sig därmed, eftersom funktionen får en referens till ursprungsvariabeln. För en referensvariabel (som myValue i exemplet nedan) innebär “värdet” en referens till objektet av typen MyValue, vilket innebär att även om m (i MyFunction) är en kopia av myValue, så refererar både m och myValue till samma objekt på heapen. Så när den instansen ändras genom m i funktionen MyFunction, så slår det igenom på myValue.
var myValue = new MyValue {X = 10};
MyFuction(myValue);
Console.WriteLine(myValue.X);
void MyFuction(MyValue m)
{
m.X = 20;
}
public class MyValue
{
public int X { get; set; }
}Resultatet av körningen blir alltså 20.
Vill man se skillnaden mellan att skicka referenstyper “by value” och “by reference” så kan man tilldela ett nytt värde till själva variabeln (m). Eftersom värdet i m är en kopia av värdet i myValue, men myValue är en referensvariabel, kan vi sätta m till en ny referens utan att påverka ursprungsvariabeln myValue.
var myValue = new MyValue {X = 10};
MyFuction(myValue);
Console.WriteLine(myValue.X);
void MyFuction(MyValue m)
{
m = new MyValue {X = 20};
}
public class MyValue
{
public int X { get; set; }
}Resultatet av körningen är 10, eftersom ursprungsvärdet inte förändrades. Variabeln m fick ett nytt objekt att referera till.
Skulle däremot parametern skickas in “by reference”, skriver new över ursprungsvärdet i myValue, så att den pekar på det nya objektet.
var myValue = new MyValue {X = 10};
MyFuction(ref myValue);
Console.WriteLine(myValue.X);
void MyFuction(ref MyValue m)
{
m = new MyValue {X = 20};
}
public class MyValue
{
public int X { get; set; }
}Resultatet av körningen blir därför 20.
Funktioner som ger en retur, ger den “by value”, och det kan vara värt att tänka på om man hanterar större värdetyper. Koden nedan utför just ingenting, men trots att myValue skickas in “by reference” ska skapas en kopia vid return. Eftersom det som kopieras är en referensvariabel så är inte priset särskilt högt, men variabeln kopieras likväl.
var myValue = new MyValue { X = 10 };
myValue = MyFuction(ref myValue);
Console.WriteLine(myValue.X);
MyValue MyFuction(ref MyValue m)
{
return m;
}
public class MyValue
{
public int X { get; set; }
}Precis som argument kan tas emot “by value” eller “by reference” kan även returer ske “by value” eller “by reference”, och precis som med argument så är det “by value” som gäller om inget annat sägs. Betrakta följande kod:
var x = 10;
var y = DoSomething(ref x);
x++;
Console.WriteLine(y);
int DoSomething(ref int x)
{
x++;
return x;
}Rad 4 ger 11. Eftersom värdet kopieras på return-satsen, är det kopian som ökas till 12 på rad 3. Genom att skicka tillbaka värdet “by reference” får man 12:
var x = 10;
ref int y = ref DoSomething(ref x);
x++;
Console.WriteLine(y);
ref int DoSomething(ref int x)
{
x++;
return ref x;
}Att skicka tillbaka värden “by reference” kan dels undvika att stora strukturer kopieras där det inte är önskvärt, och skulle t.ex. kunna användas för att låta annan kod manipulera ett element i en array. I detta exempel ger funktionen GiveElement ut ett element extern kod att manipulera.
var arr = new[]{1,2,3,4,5};
foreach (var i in arr)
Console.WriteLine(i);
ref int x = ref GiveElement(ref arr);
x = 10;
foreach (var i in arr)
Console.WriteLine(i);
ref int GiveElement(ref int[] arr)
{
return ref arr[3];
}Andra gången arrayen skrivs ut, är värdet av det fjärde elementet (index 3) ändrat till 10.
Del 1/2: Referenstyper eller värdetyper
Referenstyper eller värdetyper?
Programmeringsspråket C# skiljer på referenstyper och värdetyper. I andra högnivåspråk, som t.ex. Java, har man fram till nyligen bara antagit att egna typer är referenstyper, men som C#-programmerare tvingas man då och då att tänka på skillnaden mellan att skapa egna referenstyper och värdetyper. Konsekvenser för användandet har förändrats en aning över olika versioner av C#, men den grundläggande skillnaden är fortfarande att referenstyper lägger sitt data på heapen medan värdetyper lägger sitt data på stacken.
Det innebär att referenstyper är mer kapabla och mer flexibla, men mindre effektiva än värdetyper. Instanser av båda typerna lever alltså på stacken, men referenstyper heter som de gör för att de inte håller sitt data där – referenstypen håller en referens till sitt data som ligger någonstans på heapen.
Traditionellt har man oftast valt att skapa egna typer som referenstyper i C#, för att de är mer kapabla, särskilt förr. Du har kunnat åstadkomma mer med nyckelordet class än med nyckelordet struct, men idag håller den skillnaden på att suddas ut. Hanteringen av null skiljer sig också mellan dessa, men även det håller på att unifieras, åtminstone på ytan. Tidigare fanns en enkel regel: Instanser av referenstyper var null tills de initierats, medan värdetyper hade ett (annat) defaultvärde tills de initierats. Numera förväntas man deklarera per variabel vilken som kan vara null.
Av följande medlemsvariabler är a och b värdetyper, c och d referenstyper. Endast variabel a har ett värde som inte är null:
private int a;
private int? b;
private string c;
private string? d;
Eftersom a är en värdetyp som inte är nullable, får den sitt default-värde som är 0. Eftersom b är en värdetyp som är nullable, får den sitt default-värde som är null. Både c och d är referenstyper och initieras därför till null, men kompilatorn kommer att bevaka att c får ett värde och att den hanteras som om den alltid är initierad, eftersom den inte är märkt som nullable.
De typer du själv utvecklar bör vara referenstyper (class) om de är komposittyper av andra typer eller om datamängden variabel och gärna lite större. Du bör välja att skapa värdetyper (struct) om instanserna är kortlivade eller utgör en del av en komposittyp. Om instanserna är immutable kan det också vara värt att överväga att låta typen vara en värdetyp.
Del 2/2: Return by reference
How to fix the endless explorer.exe crash-and-restart loop in Windows 11
After updating Windows 11 to 22621.1413, it got stuck in an endless loop after startup. The desktop environment, explorer.exe, crashed and restarted continuously. This can happen if you are running add-ons on top of explorer.exe, and in my case, I had ExplorerPatcher installed.
When this happens, press Ctrl+Alt+Delete and start Task Manager. Find explorer.exe and terminate it. It is not easy because the list flickers, and you need to send the command when the program is actually running. This will stop the flickering of the screen and the system will be free to do other tasks than restarting explorer.exe.
At this point, you cannot run modern UI applications like your computer settings, but you can run classic apps that use the native Windows GUI, like the old control panel. To get the old app for uninstalling applications, run appwiz.cpl. From there you can uninstall whatever extension that causes explorer.exe to crash, in my case ExplorerPatcher.
Now I have to wait for this problem to be fixed before I can install it again. ExplorerPatcher is a program that I really appreciate.
Inverterat läge på VIC-20
VIC-20 har en gemensam minnesadress som håller reda både på skärmens bakgrundsfärg och borderfärg. Dessutom finns en bit som håller reda på om inverterat läge används. Adressen är 36879, och de åtta bitarna på adressen beskriver borderfärg (bit 0-2), inverterat läge (bit 3) och bakgrundsfärg (bit 4-7). Inverterat läge är avstängt om bit 3 är satt till 1 (normalt läge) och aktiverat om bit 3 är satt till 0.
Då endast tre bitar (bit 0-2) har avsatts för borderfärg, kan endast en av datorns åtta första färger väljas som borderfärg. Av någon anledning prioriterade man att få in flaggan för inverterat läge framför möjligheten att välja en av alla sexton tillgängliga färger till bordern.
Från början är inverterat läge avstängd, vilket kan konstateras om man läser av bit 3 på adress 36879.
PRINT PEEK(36879) AND 8
Svaret 8 betyder att bit 3 är satt. Ursprungsvärdet på adressen är 27, vilket motsvarar 00011011. Bit 0-2 (numreras från vänster till höger) är 011 vilket motsvarar 3 (turkos). Bit 3 är 1 (normalt läge) och bit 4-7 är 0001 (vit).
Genom att sätta bit 3 till 0 aktiveras inverterat läge.
POKE 36879,PEEK(36879) AND 247
Detta släcker bit 3, vilket gör att värdet på adress 36879 nu är 19 (00010011) om inget annat är ändrat. Borderfärgen är fortfarande turkos, bakgrundsfärgen är fortfarande vit, men textfärgen (blå om inget är ändrat) ligger nu bakom texten som visas med bakgrundsfärgen (vit). Det innebär att textmarkören inte syns mot vit botten, då den nu visas som vit.
För att återställa, sätt bit 3 till 1 igen.
POKE 36879,PEEK(36879) OR 8
JobRunner 1.5
JobRunner är ett program som exekverar sekvenser av program. Det kan t.ex. användas av den som regelbundet genererar filer lokalt på datorn, som ska skickas upp till en server. I version 1.5 finns stöd i användargränssnittet för att arbeta med variabler. Om du vill modifiera vilka steg som ska exekveras, måste JobRunner startas som administratör. Mer information finns här.
Ladda hem JobRunner för Windows 10/11: JobRunner.exe (högerklicka, välj Spara som…)
Disabling loading turbo to make C64 programs work on the TheC64
On a TheC64, you would normally load a program from a disk image rather than a physical disk. If the program consists of a single file, everything is usually fine. But if several files make up the program you want to load, a custom loader is usually involved, and the built in TheC64 turbo will make the program unloadable.
TheC64 solves this problem by looking at the ending characters in the name of the active disk image. The first disk image in my copy of the Comaland 100% demo is not called image1.d64 but image1_adro.d64. The presence of the characters “ad” tells the TheC64 to inactivate the built-in disk turbo, that makes most multipart software fail during load. The presence of the characters “ro” tells TheC64 that the disk is read-only, which makes most abandonedware work.
The manual describes all of the character combinations that the TheC64 understand. You can control joystick ports, among other things. As a TheC64 user, you should make it a habit to add “ad” before the file ending in the image that holds your programs, and “_adro” to the end of any image you download from the C-64 Scene Database.
The new self-contained Hand class
I have added a new class to my poker formation checker (now on .NET 6.0, not 5.0). The library still mainly works with string representations of decks, hands and cards, and the Hand class can be initialized from a string.
// Create a hand from a string:
using Winsoft.Gaming.GenericPokerFormationChecker;
const string handString = "FORMATION=3-OF-A-KIND,SCORE=0333,HAND=CLB04-DMN06-HRTKN*-DMNKN*-SPDKN*";
var hand = new Hand();
hand.Parse(handString);
Console.WriteLine(hand.Formation); // Output: ThreeOfAKindBut the Hand class can also be initialized using regular function calls.
// Create a hand using the API:
using Winsoft.Gaming.GenericPokerFormationChecker;
var hand = new Hand();
hand.Add(Suit.Spades, Value.Ace);
hand.Add(Suit.Clubs, Value.Ace);
hand.Add(Suit.Diamonds, Value.Ace);
hand.Add(Suit.Hearts, Value.Ace);
hand.Add(Suit.Spades, Value.Value06);
Console.WriteLine(hand.Formation); // FourOfAKindAlso, the Hand class is self contained. You can any time prompt what formation and score it represents, and what cards are included in the formation. If the hand doesn’t have a formation, the InFormation property will point out the highest card.
// Create a hand using the API:
using Winsoft.Gaming.GenericPokerFormationChecker;
var hand = new Hand();
hand.Add(Suit.Hearts, Value.Value10);
hand.Add(Suit.Clubs, Value.Queen);
hand.Add(Suit.Spades, Value.Ace);
hand.Add(Suit.Diamonds, Value.Value03);
hand.Add(Suit.Spades, Value.Value06);
Console.WriteLine(hand[0]!.InFormation); // false
Console.WriteLine(hand[1]!.InFormation); // false
Console.WriteLine(hand[2]!.InFormation); // true
Console.WriteLine(hand[3]!.InFormation); // false
Console.WriteLine(hand[4]!.InFormation); // falseThe old API has not changed. Install:
Install-Package PokerFormationCheckerSource code is here, NuGet package is here.
Rita en cirkel på Commodore 64
Det finns ett meme som visar hur omständligt det är att programmera BASIC på Commodore 64 (C64). Bilden visar den kod som krävs för att rita en cirkel på skärmen på en C64, jämfört med den kod som krävs för att rita en cirkel på skärmen på Sinclair Spectrum.
Om du skummar igenom koden i bilderna, så noterar du säkert två saker: C64-versionen är onödigt pratig och Spectrum-versionen lider lite av att skärmupplösningen är aningen lägre än C64-versionen (256*192 pixlar jämfört med 320*200 pixlar).
Denna kod är galet långsam, men det är det kortaste jag har lyckats åstadkomma för att rita en cirkel på C64:
10 POKE 56,32:POKE 52,32
20 CLR:POKE 53272,25
30 POKE 53265,PEEK(53265) OR 32
40 PRINT "{CLEAR}"
50 POKE 88,0:POKE 89,63
60 POKE 113,64:POKE 114,31
70 POKE 12,1:SYS 45760
80 FOR A=1 TO 7.3 STEP 0.01
90 X=COS(A)*20
100 Y=SIN(A)*22
110 XX=159+4*X:YY=99+3*Y
120 ROW=INT(YY/8):CH=INT(XX/8)
130 LINE=YY AND 7:BIT=7-(XX AND 7)
140 BYTE=8192+ROW*320+CH*8+LINE
150 POKE BYTE,PEEK(BYTE) OR 2^BIT
160 NEXT
170 GOTO 170Detta är resultatet:
Jag skulle tro att orsaken till denna skillnad är att C64 egentligen är en spelkonsol, utklädd till dator. C64 var vid lansering utrustad med extra allt inom ljud och grafik, och för att spara minne slängde man in en äldre version av Commodore BASIC, nämligen 2.0 (second release). Samma som VIC-20, men ett par versioner lägre än den PET. Den enda anledningen till att C64 faktiskt hade en BASIC och ett tangentbord var att man behövde ett säljargument, som tyvärr inte är mer sofistikerat än Annika Strandhälls försvar för iPads i skolan – man blir ett datageni! En skillnad är möjligtvis att det var lägre hängande frukt att lära sig programmering på en hemdator 1982 än det är att lära sig programmering på en kontemporär Facebook-maskin från Apple. Sinclair Spectrum (också 1982) däremot, var en ytterst begränsad dator. Att de barn som fick den skulle lära sig programmering, var på allvar ett viktigt skäl att köpa datorn. Den behövde ha en seriös BASIC! (Jag själv lärde mig BASIC på föregångaren Sinclair ZX81.)
Commodore 128 hade all den kapacitet ljud- och grafikkapacitet som C64 hade, men till skillnad från C64 hade den även kommandon och verktyg som lät användaren dra nytta av den kapaciteten, utan att behöva programmera maskinkod. 128-användaren fick tillgång till en bra BASIC och en drös inbyggda verktyg. Programmet som ritar en cirkel på Commodore 128 är inte helt olikt Spectrum-programmet i memen ovan:
10 GRAPHIC 1,1
20 CIRCLE 1,159,99,60,60Och även om vi inte hade CIRCLE-kommandot, så blir koden betydligt kortare än C64-versionen, eftersom vi kan ändra grafikläge och sätta individuella bildelement direkt från BASIC. Så uppgiften är inte särskilt svår ändå. Man betalar för lyxen genom högre minneskrav, men denna lyx ansåg man inte att målgruppen för C64 var intresserad av.
FileUtility PathInfo
FileUtility är ett bibliotek för Windows/.NET 6.0 som (för närvarande) innehåller en enda klass: PathInfo. Den kan bl.a. korta ner en filsökväg för presentation på skärmen och ange fil- och katalogstorlek i flera format, inklusive ett människovänligt textformat. Exempelkod finns här.
var max = 15;
var f = new PathInfo(new FileInfo(@"C:\Temp\hello.txt"));
Console.WriteLine(f.CompactPathForDisplay(15))
// Result: C:...\hello.txtMin första kontakt med ChatGPT
Jag har knuffat min första kontakt med chatboten ChatGPT fram till idag. Orsaken till min prokrastinering är enkel tidsbrist, men idag kom jag mig för att testa ett kort replikskifte, vilket onekligen gav mig mersmak.
Jag:
Can you give me five reasons to not believe in God?
Chat GPT:
There is no one answer to this question, as beliefs about God are deeply personal and can vary greatly from person to person. Some people may not believe in God for a variety of reasons, including:
1. Lack of evidence: Some people may not believe in God because they do not see any concrete evidence of God’s existence.
2. Personal experiences: Some people may not believe in God because of their personal experiences or the experiences of others.
3. Different beliefs: Some people may not believe in God because they hold different beliefs or have been exposed to different religious teachings.
4. The existence of evil: Some people may not believe in God because they cannot reconcile the existence of evil in the world with the idea of an all-powerful, all-loving God.
5. A desire for autonomy: Some people may not believe in God because they value their autonomy and do not want to be beholden to a higher power.
Again, these are just a few examples of reasons someone may not believe in God. It is important to remember that beliefs about God are highly personal and can vary greatly from person to person.
Jag:
Has humans evolved or are they created?
Chat GPT:
The question of whether humans have evolved or were created is a contentious one, and different people may have different beliefs on the matter. From a scientific perspective, the evidence overwhelmingly supports the idea that humans have evolved over time. The theory of evolution is supported by a vast body of scientific evidence, including fossil records, comparative anatomy, and DNA analysis.
According to the theory of evolution, all living things, including humans, have descended from a common ancestor through a process of natural selection. Over time, small variations in the genetic makeup of organisms can lead to the development of new traits and characteristics. These changes can be passed down from one generation to the next, allowing species to adapt to their environments and ultimately giving rise to the diversity of life we see today.
While the theory of evolution is widely accepted by the scientific community, some people may believe in alternative theories, such as the idea that humans were created by God. These beliefs are often based on religious or spiritual beliefs, and are not necessarily supported by scientific evidence. Ultimately, the question of whether humans have evolved or were created is a complex one, and different people may have different beliefs on the matter.
Jag:
Are you created or have you evolved?
Chat GPT:
As a large language model trained by OpenAI, I do not have the capacity for consciousness or the ability to evolve. I am a purely digital entity, created by humans to process and generate text based on the data I have been trained on. I do not have the ability to experience or perceive the world in the same way that humans do. I am not a living being and do not have the same capabilities or limitations as living organisms. I exist solely as a tool to assist with generating text.
Vi har en spännande tid framför oss.
Åtta avsnitt av “Inte en singel”
Det har hunnit bli åtta avsnitt av podcasten “Inte en singel” som jag gör tillsammans med Henrik Andersson. I varje avsnitt lyssnar vi på en skiva – åtminstone på låtarna som inte släpptes som singel – och recenserar både musiken och valet av singlar. Avsnitten finns samlade här (MP3/RSS) och på YouTube. Det senaste avsnittet filmade vi.
Klassen PathInfo för .NET 6.0/Windows
Jag har skapat ett bibliotek för .NET 6.0 (endast Windows) som innehåller en enda klass: PathInfo. Den kan korta ner en sökväg för presentation på skärmen och den kan hämta innehållet i en katalog, rekursivt. Exempel finns att titta på här:
NuGet: https://www.nuget.org/packages/WinSoftFileUtility/
GitHub: https://github.com/Anders-H/FileUtility
Tre timmar om Pink Floyds 70-tal
För Nongratas räkning har Jannik Svensson och jag spelat in tre avsnitt om Pink Floyd och deras musik. Vi börjar med deras debut 1967 och landar i The Wall från 1979.
https://poddtoppen.se/podcast/1463215688/samtal/den-stora-pink-floyd-specialen-del-1
https://poddtoppen.se/podcast/1463215688/samtal/den-stora-pink-floyd-specialen-del-2
https://poddtoppen.se/podcast/1463215688/samtal/den-stora-pink-floyd-specialen-del-3
Mycket nöje!
JobRunner 1.4
Version 1.4 av JobRunner finns nu att ladda hem. Programmet låter dig lista upp processer som ska utföras i turordning som kan beläggas med vissa enkla villkor. Startas programmet som administratör kan dessa steg redigeras, annars kan de bara köras.
Den senaste versionen innehåller några mindre buggrättningar och introducerar möjligheten att manuellt stoppa en körning.
https://github.com/Anders-H/JobRunner
Vad är vinsten att skriva i maskinkod?
För ett par veckor sedan skrev jag en kort text om hur man optimerar prestandan i Commodore BASIC 2.0 second release. Det gjorde att jag fick frågan om hur mycket man tjänar på att programmera maskinkod istället för BASIC. I mitt exempel drog jag ner exekveringstiden från 1522 jiffys (sextiondels sekunder) till 686 jiffys, genom att välja rätt kommandon och rätt strategi i en konstruerad uppgift: Spara tre värden i tre olika minnesadresser, 1000 gånger.
Uppgiften var att låta en VIC-20 skriva värdet 40 till adress 828, värdet 41 till adress 829 och värdet 42 till adress 830, ett tusen gånger, vilket alltså går att göra på 686 jiffys. Strategin för god prestanda måste utgå ifrån att realtidstolkning tar tid. Men så fick jag frågan om hur lång tid det tar för en VIC-20 att lösa samma uppgift om man skriver programmet i maskinkod. Jag gissade på nolltid, men rätt svar är 2 jiffys, alltså en trettiondels sekund.
Hur ser ett program, enligt ovan, konverterat till maskinkod ut? Stegenser ut som följer:
- Initiera variabeln som håller räkning på antal körningar. Detta kräver två bytes, eftersom 1000 är ett 16-bitarstal, medan VIC-20 är en 8-bitarsdator.
- Utför uppgiften i fråga. Skriv tre värden till tre minnesadresser.
- Räkna upp variabeln.
- Upprepa om uppgiften körts färre gånger än 1000.
- Avsluta.
Jag väljer att lagra variabeln på adress 880-881 och lägga programmet på adress 831. På det viset ryms programmet mellan de tre adresser som är föremål för uppgiften (828-830) och variabeln som håller reda på antalet upprepningar (1000 stycken) på adress 880-881.
1. Assembler-koden för att initiera variabeln som håller räkning på antal körningar ser ut så här (adress 831):
LDA #0
STA 880
LDA #0
STA 8812. Uppgiften är att skriva värdet 40 till adress 828, värdet 41 till adress 829 och värdet 42 till adress 830 (adress 841):
LDA #40
STA 828
LDA #41
STA 829
LDA #42
STA 8303. Därefter ska variabeln som håller reda på antal skrivningar till minnet räknas upp (adress 856):
INC 880
BNE 864 ;(som är adressen till beslutet att iterera)
INC 8814. Om uppgiften utförts färre än 1000 gånger, ska uppgiften upprepas (adress 864):
LDA 880
CMP #232
BNE 841
LDA 881
CMP #3
BNE 8415. Avsluta.
RTSÖversatt till maskinkod, kan vi konstatera att vi har:
- 169 0 141 112 3 169 141 113 3
- 169 40 141 60 3 169 41 169 41 141 61 3 169 42 141 62 3
- 238 112 3 208 3 238 113 3
- 173 112 3 201 232 208 226 173 113 3 201 3 208 189
- 96
Om vi skriver en BASIC-loader för detta, och sedan tar tid på exekveringen, så ser koden ut så här:
10 FOR N=0 TO 47
20 READ V
30 POKE 831+N,V
40 NEXT
50 S=TI
60 SYS 831
70 PRINT TI-S
80 DATA 169,0,141,112,3,169,0,141
90 DATA 113,3,169,40,141,60,3,169
100 DATA 41,141,61,3,169,42,141,62
110 DATA 3,238,112,3,208,3,238,113
120 DATA 3,173,112,3,201,232,208,226
130 DATA 173,113,3,201,3,208,219,96Och mycket riktigt har vi nu utfört samma uppgift på 2 jiffys istället för 686 jiffys. Maskinkod är alltså inte så lite snabbare än BASIC på VIC-20.
Prestanda i Commodore BASIC 2.0 second release
Om du skriver ett program i Commodore BASIC för C64 (Commodore 64) eller (som i mitt fall) VIC-20 är prestanda viktigt, speciellt om det är ett spelprogram som du bygger. BASIC-tolken är ganska slö, och det faktum att både C64 och VIC-20 interpreterar BASIC-programmet medan det körs, gör att det är vissa specifika faktorer som man behöver ta hänsyn till.
Två faktorer som påverkar prestandan ganska mycket – hur man skriver minne och hur man itererar – är två faktorer som ofta används vid just spelprogrammering. Men även om du blir expert på BASIC, kommer du inte kunna skriva spel som är lika avancerade som t.ex. Wizball, The Great Giana Sisters eller Turrican i BASIC, men du kommer kunna skapa hyfsat bra spel. T.ex. är Pirates! programmerat i BASIC (Sid Meier), precis som Artworks Strip Poker, så man kommer ganska långt om man lär sig språket ordentligt.
Jag kör mina prestandaexempel på min VIC-20. En VIC-20 är aningen snabbare än en C64, ändå är allt som påstås här sant även på C64 även om siffrorna blir lite annorlunda.
För att mäta prestanda kan man spara värdet i TIME ( eller TI) som ger systemklockans värde, utföra den operation man vill mäta, och sedan titta på differensen mellan det nya värdet i TIME och det värde man lagrade. Då vet man hur många jiffys (alltså hur många sextiondels sekunder) operationen har kostat.
Följande program skriver till fyra minnesadresser i en evighetsloop. Programmet räknar dessutom upp en variabel till 1000 och bryter när den når 1000. Det vi testar är hur snabb en iteration är, hur lång tid det tar att skriva till minnet med POKE, en aritmetisk beräkning och ett test. Så här ser källkoden ut:
10 PRINT "HASTIGHETSTEST VIC-20"
20 S=TI
30 C=0
40 POKE 828,40
50 POKE 829,41
60 POKE 830,42
70 C=C+1
80 IF C < 1000 THEN 40
90 PRINT TI-SResultatet, som bilden visar är 1522 jiffys (eller drygt 25 sekunder). Koden ser inte helt orimlig ut, men det är inte särskilt imponerande, så hur kan man optimera detta program?
Först är GOTO felanvänt. GOTO står inte utskrivet, men rad 80 avslutas med …THEN 40, vilket underförstått betyder …THEN GOTO 40. Syftet med GOTO är att skapa hopp i program för att förgrena logiken. Under vissa villkor ska viss kod köras, annars en annan kod. Men här används GOTO för att iterera. Det faktum att Commodore BASIC är ett interpreterande språk gör detta till ett dåligt val. Varje gång programmet ska hoppa till ett radnummer, måste radnumret tolkas och hittas. Genom att skapa iterationer med FOR, kan iterationens start och slut återanvändas under varje upprepning.
10 PRINT "HASTIGHETSTEST VIC-20"
20 S=TI
30 FOR A=0 TO 999
40 POKE 828,40
50 POKE 829,41
60 POKE 830,42
70 NEXT
80 PRINT TI-SNu klarar vi att utföra samma logik på 1094 jiffys (18 sekunder). Ännu trevligare blir det om vi använder oss av variabler för att lagra minnesadresser. Då behöver interpretatorn bara förstå vilken adress som avses en gång, och kan sedan återanvända det. Här kräver vi två aritmetiska beräkningar för att åstadkomma sak, men är redan nere på 835 jiffys:
Och kostar vi på oss att använda tre variabler istället för en variabel och två aritmetiska beräkningar, så hyvlar vi bort ytterligare lite overhead och landar på 686 jiffys.
10 PRINT "HASTIGHETSTEST VIC-20"
20 S=TI
30 X=828
40 Y=829
50 Z=830
60 FOR A=0 TO 999
70 POKE X,40
80 POKE Y,41
90 POKE Z,42
100 NEXT
110 PRINT TI-SNu har vi gått från 25 sekunder till 12 sekunder, vilket är en femtiotvåprocentig förbättring. I praktiken kan man inte optimera programmen så hårt, för man skulle få alldeles för många variabler att hålla reda på. Men när man skriver prestandakritiska program (t.ex. spelprogram) i ett långsamt språk (t.ex. Commodore BASIC) är det viktigt att veta vad man kan göra och vad man absolut ska undvika.
Jag har skrivit en bok om just Commodore BASIC på C64 och VIC-20, som bl.a. tar upp detta, som kan laddas hem helt gratis som PDF eller EPUB.
Uppdatering: Vad är vinsten att skriva i maskinkod?
Några AI-tjänster av typen text-to-image
Jag kan inte påstå att de AI-tjänster som konverterar text till bild som finns att använda gratis på nätet är 100% användbara. Jag knappade in “dog runs over green grass” i sex stycken fria tjänster.
Kolla tärningsformationer
Har du någon gång suttit och stirrat på 5-6 tärningar och funderat på vilka formationer ögonen utgör? Nu behöver du inte fundera längre, för här är en C#-klass som ger dig svaret på nolltid! Mycket nöje!
Kodexempel: https://github.com/Anders-H/DiceFormationChecker
Ladda hem: https://www.nuget.org/packages/Winsoft.Gaming.DiceFormationChecker/
Avstånd mellan uppföljare och deras betyg
Hur tätt släpps filmers uppföljare? Och hur populära är de? Jag har tittat på några trilogier, tetralogier och några filmserier med fler än fyra filmer. Trilogier:
Tetralogier:
Och några filmserier med fem eller flera delar:
Så hur har dessa tagits emot? Det är kanske den mest viktiga informationen för den som vill avgöra om det är värt att köpa biljett till nästa film i serien. Så här populära är filmerna i trilogierna, viktat mot övriga delar i serien:
Det verkar som att både Göta kanal och Exorcisten är särskilt populära i sin första del jämfört med uppföljarna. Så här ser populariteten ut för tetralogier:
The Crow och Highlander verkar ha lidit en hel del av att ha uppföljare, medan både Toy Story och Alien verkar ha klarat det ganska bra. Så här ser det ut för långkörarserierna:
Om man tittar på samtliga filmer ovan, hur mycket betyget har förändrats från första till andra delen, kan vi konstatera att några filmer, inte minst Ster trek, Mad Max och Terminator har en del två som är bättre än del ett, medan uppföljaren till Exorcisten var en besvikelse för publiken.
Hur får man bra ljud i en podcast?
Podcastproduktion sker i flera steg. Man ska rigga utrustning, göra en soundcheck, spela in podcasten, klippa den, montera och mastra den och publicera den. Jag har redigerat ljud i vågformseditorer sedan tidigt 1990-tal och poddat sedan 00-talet. Jag har bl.a. varit inblandad i produktionen av Skeptikerpodden, Radio Bulletin, Stulet gods, Radio Houdi, Generation YX och Samtal. I och med att jag sysslat en del med montering och mastring, och får ibland frågan om jag kan bistå. På grund av arbetsbelastning så tackar jag alltid nej, men det är inte speciellt svårt att göra en mastring på egen hand.
För att resultatet ska bli riktigt bra, måste inspelningen ha gjorts korrekt. Inspelningsvolymen får inte vara för låg, för då kan man få problem med brus. Inspelningsvolymen får absolut inte vara för hög (“clipping” – ej att förväxla med klippning), för då blir vågformen helt enkelt förstörd. Mikrofonerna bör vara någorlunda bra, och helst vill man inte ha mikrofonen för nära munnen eller andas direkt in i mikrofonen. Har man ingen bra inspelningsstudio så finns det risk att mikrofonen plockar upp rumseko och att ljudet därför blir lite burkigt. Många brukar lösa detta genom att sänka inspelningsvolymen och prata närmre mikrofonen. Det fungerar, men det introducerar ett annat problem, nämligen att ljudet låter onaturligt, som om någon pratar rätt in i ditt öra. Utan tillgång till professionell utrustning får man göra vad man kan.
Tänk också på att använda puffskydd (vissa säger “pop-filer” numera) för att minska risken att man skapa oljud genom att andas på mikrofonens membran.
Om fler än en person pratar i podcasten, så är det bra om dessa ligger i var sin fil under mastringen. Särskilt ljudnivåerna är bra att kunna styra individuellt.
Mastringsarbetet görs i speciella program för vågformseditering. Man arbetar alltså med redan renderade ljudfiler, direkt mot vågformen. Dessa program kan benämnas på lite olika sätt, men wave editor är ganska vedertaget. I programmet öppnar du upp det klippta råmaterialet du fått från klipparen, där varje kanal är en fil, och ditt ansvar är att:
- Harmoniera bitdjup och samplingsfrekvens
- Korrigera nivåer
- Eventuell brusreducering och eventuell frekvensutjämning (equalization)
- Montering av röstkanaler
- Komprimering
- Eventuell extra klippning
- Montering av signaturmelodier
- Slutrendering
Harmoniera bitdjup och samplingsfrekvens
Eftersom vi jobbar direkt i vågformen så får vi ingen hjälp av mjukvaran att hantera om ljudfilerna har olika bitdjup. Bitdjupet anger hur många möjliga impulsnivåer varje samplingspunkt har, och ett högre tal är bättre. 8-bit, 16-bit eller 24-bit är ganska vanligt. Professionella ljudproducenter brukar arbeta med 24-bit och leverera en slutprodukt som är 16-bit, men arbetar man med podcasts så räcker det ofta att kontrollera att ingen inblandad ljudfil är sämre än 16-bit.
När det gäller samplingsfrekvens, som anger samplingspunkternas täthet, är 44,1 KHz lämplig, men vissa inspelningsprogram kan leverera filer på 22,05 eller 48 KHz. Högre är bättre även här. Då behöver du göra en resample till 44,1 KHz, som är fullt tillräckligt för att mastra en podcast. När alla filer har samma bitdjup och samplingsfrekvens är detta steg färdigt.
Korrigera nivåer
Det är bra om samtliga medverkande har samma impulsstyrka, till den grad man kan styra det. I exemplet på bilden har vi två filer. Den ena filen innehåller en person som pratar i en mikrofon, och den andra filen innehåller två personer som delar på en mikrofon. Båda är lite för låga för att det ska vara passande, men det är lättare att göra ett bra jobb om ursprungsimpulsen är lite för låg än lite för hög.
Den ena kanalen (överst) är lite svagare än den andra, så båda behöver förstärkas, men den övre lite mer än den undre. Notera att något sticker ut mot slutet av filen. Om den biten ska vara med, bör inte volymen höjas mer än att den biten fortfarande har god marginal till impulsens maxvärde. Det kan i värsta fall vara ljud i båda kanalerna samtidigt där, och då finns det risk att clipping uppstår när filerna slås samman.
Innan jag höjt volymen tillräckligt på första kanalen, inser jag att detta kommer att slå i taket. Efter att ha zoomat in, kan jag konstatera detta är ett skratt som ska vara med i slutprodukten. För att få upp volymen till önskad nivå, måste jag manuellt först sänka volymen på det skrattet. Jag gör samma sak i båda filerna, om än lite mindre i den andra. Detta är jag nöjd med:
Eventuell brusreducering och eventuell frekvensutjämning
Det ser ut att hända en del saker, särskilt i den undre filen, mellan pratet. Är det störande ljud som måste tas bort (funktionen “mute”)? Skiljer de två filerna varandra åt i frekvensomfång? Det behöver rättas till med en equalizer. Innehåller någon fil mer toppar och dalar än den andra, eller är någon fil mer fyrkantig (kanjonisk) än någon annan? Den med många toppar och dalar kanske behöver ha lite kompressor redan i detta steg. Det är bra om filerna liknar varandra.
Montering av röstkanaler
När filerna är tillräckligt lika varandra, ska de slås samman till en fil. Den funktionen brukar heta “mix” i denna form av program. Nu ser vi första versionen av den fil som är resultatet av vårt arbete.
Komprimering
Nu vill vi att volymen ska vara jämn och stark, så att alla detaljer hörs, även när det pratas tyst, och så att inte lyssnaren får hörselskador av något häftigt skratt. Vi vill lägga kompressor på ljudet. I en vågformseditor brukar denna hantering kallas compression. Jag brukar gå fram ganska försiktigt, till en början. Är man för snål, kan det bli svårt att höra alla detaljer, och det kan komma höga överraskningar för lyssnaren. Tar man i för mycket, låter ljudet onaturligt, som om någon står mycket nära dig och pratar.
Det där höga skrattet på slutet sticker inte längre ut i ljudstyrka, utan i att den som skrattar tillfälligt låter lite “närmre” lyssnaren. Dessutom är fraser som yttrats lite försiktigt i bakgrunden, nu fullt hörbara.
Eventuell extra klippning
Det är bra att zooma in och titta igenom vågformen efter omotiverat långa pauser, eller onödigt många ticks, som t.ex. “ööhhh…” eller liknande. Ta inte bort allt, bara några stycken. Korta inte gärna ner pauser utan att säkerställa att du inte klipper i andetag, ta hellre bort någon omotiverad paus då och då.
Montering av signaturmelodier
Kontrollera att signaturmelodierna ligger strax under pratet i volymstyrka, och mixa in musiken först, sist eller var det ska ligga. Tänk på att om musik och prat ska gå in i varandra, så blir den totala ljudstyrkan högre där detta sker.
Slutrendering
För en podcast brukar man välja att rendera slutresultatet som en MP3-fil, med en bithastighet på 128 kilobit per sekund (Kbps), i 16-bitars mono. Det ger en bra kompromiss mellan filstorlek och ljudkvalitet.
När man har fått rutin på denna process brukar det inte vara mer än en halvtimmas arbete per podcastavsnitt, innan du kan lämna resultatet vidare till den som ansvarar för publicering. Lycka till!
Sprite (OpenGL i .NET Framework)
Jag har dragit nytta av ett gammalt C#-repository som wrappar OpenGL för .NET Framework för att bygga ett minimalistiskt spelramverk. Följande kod visar stjärnor som flyger över skärmen, från höger till vänster. Projektet är .NET Framework 4.8 som jag valde för att det finns inbyggt Windows 10/11.
Exemplet visar initiering av spelmotorn, att skapa sprites med GDI+, användning av en scen, tangentbordsavläsning, en sprite batch (som erbjuder fire-and-forget sprites).
Projekttypen är en console application, och referenserna är Sprite och System.Drawing. Repositoryt finns här och detta är den kompletta koden:
using System;
using System.Drawing;
using Sprite;
namespace Starfield
{
public class Program
{
public static SpriteBitmap Star;
public static GameEngine GameEngine { get; private set; }
public static void Main()
{
// Create and initialize the game engine.
GameEngine = new GameEngine("Starfield", OnLoadResources);
GameEngine.LoadResources();
// Run the game.
GameEngine.Run(new StarfieldScene());
}
private static void OnLoadResources(object sender, EventArgs e)
{
// Draw a "star".
var star = new Bitmap(2, 2);
star.SetPixel(0, 1, Color.White);
star.SetPixel(0, 0, Color.White);
star.SetPixel(1, 1, Color.White);
star.SetPixel(1, 0, Color.White);
// Create a sprite bitmap from the star.
Star = SpriteBitmap.FromImage(star, 1, 1);
// Tell engine that loading is completed.
GameEngine.SetLoadResourcesComplete();
}
}
// Define the star sprite that will fly from right to left.
public class StarSprite : BatchGameSprite
{
private int SpeedX { get; }
public StarSprite(SpriteBitmap spriteBitmap, int y, int speedX) : base(spriteBitmap, 320, y, 1)
{
SpeedX = speedX;
}
public override void ApplyLogic() =>
X += SpeedX;
public override bool Alive() =>
X > -5;
}
public class StarfieldScene : IScene
{
private readonly Random _rnd = new Random();
// Create a sprite batch (used for fire-and-forget sprites) to hold the stars.
private readonly SpriteBatch _spriteBatch = new SpriteBatch();
public void Render(GameEngine gameEngine)
{
// Check if the user wants to exit.
if (gameEngine.SpriteWindow.IsKeyDown(VirtualKeys.Escape))
gameEngine.SpriteWindow.Running = false;
// Add a new star each frame.
_spriteBatch.Add(new StarSprite(Program.Star, _rnd.Next(199), -(_rnd.Next(5) + 1)));
// Make the stars act.
_spriteBatch.ApplyLogic();
// Draw the frame.
_spriteBatch.Draw(gameEngine.SpriteWindow);
gameEngine.SpriteWindow.Swap();
}
}
}Mutable strings i C#
Den strängtyp som finns inbyggd i C# är “immutable”, vilket betyder att den inte kan ändra värde. Jag har skapat en “mutable string”, som kapslar strängtypen i en klass. Det innebär att man kan anropa funktioner på strängen för att få den att ändra värde. Dessa funktioner, och funktionerna för att analysera strängens innehåll, har färdiga implementationer, men dessa kan ersättas. T.ex. kan funktionen Is svara på frågan om två strängar har samma värde, enligt de flaggor som angavs när strängen skapades, eller så kan man skicka med egen kod som utför jämförelsen som argument till funktionen Is. Mer information finns här: https://github.com/Anders-H/MutableStringLibrary
Last Christmas, Radio ga-ga
Nu när vi behöver höra Last Christmas av Wham! tre gånger om dagen under en månads tid, kanske någon under någon av lyssningarna tänker att trummorna låter ungefär som det episka soundet på Radio ga-ga av Queen. Det finns såklart skäl till det.
Under det tidiga 1980-talet hade trummaskinen blivit något av ett instrument att räkna med inom pop-branschen. Tidigare var det mest synthare som intresserade sig för detta instrument. Något som Wham! och Queen hade gemensamt var att de gärna använde sig av syntetiska instrument, utan att direkt företräda musikstilen synth – särskilt inte Queen som aktivt tog avstånd från elektroniska instrument under sina första år av karriären.
Den första skiva Queen hade synthpålägg på var The Game (1980) men har sedan dess använt synthar väldigt flitigt, och gärna trummaskin på ett par låtar per skiva, dock inte på The Game – Another one bites the dust är en s.k. drum loop, som spelades in akustiskt med Roger Taylor bakom trumsetet.
Och något som utmärker musiker som inte är synthare, är att det är lättare att identifiera vilka syntetiska instrument som är i bruk, för icke-synthare tenderar att inte maskera sina instrumentval lika väl som riktiga synthare gör. Riktiga synthare kan rent av tänka sig att designa sina egna instrument, för att vara unika på allvar. Därför är det enkelt att höra att både Last Christmas och Radio ga-ga använder samma fabrikat av trummaskin. Under den här tiden var det Linn Electronics som ägde marknaden för trummaskiner.
Last Christmas använde LinnDrum (1982) som var laddad med 8-bitarssamples. När man pratar om digitalt ljud så avgör antalet bitar impulsstegen och frekvensen (35 KHz) samplingstätheten. Så mycket som möjligt av båda är önskvärt, och idag brukar digitala instrument jobba med 16-24 bitar och 44-48 KHz, men det är precis lika viktigt att de impulser (själva slaginstrumenten) som lagras håller god kvalitet och kan återges utan störningar.
Radio ga-ga är marginellt äldre än Last Christmas, men är uppbyggd med en enklare trummaskin, nämligen Linn LM-1 (1980). Linn LM-1 var en stor enhet som kostade dubbelt så mycket som en LinnDrum, men den kunde bara återge ljud i 28 KHz. Det är lite svårt att avgöra om det verkligen är samma sampling som utgör virveltrumman i de olika låtarna, för equalizer och effekter kan göra så mycket för med ett ljud, men troligtvis är det så.
Trummprogrammeringen i Radio ga-ga gjordes av Roger Taylor i sin hemmastudio och låten var avsedd för en av hans soloskivor. Efter att John Deacon skrivit ett basarrangemang och Freddie Mercury omkonstruerat låten, insåg han att den kunde bli en framgång med Queen. Han medverkade inte i inspelningen, utan lät Freddie Mercury och Fred Mandel bygga upp och spela in låten. (Att stuva om i Roger Taylors låtar medan han var frånvarande blev något av en vana för Freddie Mercury, vilket inte minst märks på A kind of magic – original/albumversion.)
Roger Linn, som designade Linn LM-1 och LinnDrum, fick en Grammy 2011 för sin insats för musikindustrin.
Rendera mandelbrotmängden
Min första kontakt med mandelbrotmängden var ett BASIC-program av Bo E. Carlsson runt 1990. Sedan dess har Andrej Bauer skrivit ett C++-program som skriver mandelbrotmängden till en bildfil. Programmet gick att kompilera med en C#-kompilator med endast små justeringar, vilket syns här:
var rawData = new ImageRawData(width, height);
var xmin = 0.27085;
var xmax = 0.27100;
var ymin = 0.004640;
var ymax = 0.004810;
var maxiter = 1000;
var dx = (xmax - xmin) / width;
var dy = (ymax - ymin) / height;
for (var j = 0; j < height; j++)
{
var y = ymax - j * dy;
for (var i = 0; i < width; i++)
{
var u = 0.0;
var v = 0.0;
var u2 = u * u;
var v2 = v * v;
var x = xmin + i * dx;
int k;
for (k = 1; k < maxiter && u2 + v2 < 4.0; k++)
{
v = 2 * u * v + y;
u = u2 - v2 + x;
u2 = u * u;
v2 = v * v;
}
rawData.SetValue(i, j, k >= maxiter ? null : k);
}
}
Den anpassade koden varken ritar bilden eller skriver den fill någon fil, utan samlar resultatet i en 2-dimensionell array som heter rawData (av typen ImageRawData). Anledningen till det är att jag vill kunna lägga på renderingsfilter efter att fraktalen är beräknad. I implementation har jag hittills endast lagt in en linjär interpolering till en gråskala mellan 0 och 255, men möjligheten att hitta på något roligt finns där.
public class ImageRawData
{
private readonly int _width;
private readonly int _height;
private readonly int?[,] _data;
public ImageRawData(int width, int height)
{
_width = width;
_height = height;
_data = new int?[width, height];
}
public void SetValue(int x, int y, int? value) =>
_data[x, y] = value;
public int GetValue(int x, int y) =>
_data[x, y] ?? 0;
private int GetLargest()
{
var largest = int.MinValue;
for (var y = 0; y < _height; y++)
for (var x = 0; x < _width; x++)
if (_data[x, y].HasValue && _data[x, y] > largest)
largest = _data[x, y]!.Value;
return largest;
}
private int GetSmallest()
{
var smallest = int.MaxValue;
for (var y = 0; y < _height; y++)
for (var x = 0; x < _width; x++)
if (_data[x, y].HasValue && _data[x, y] < smallest)
smallest = _data[x, y]!.Value;
return smallest;
}
public void Interpolate(int min, int max)
{
var smallest = GetSmallest();
var largest = GetLargest();
for (var y = 0; y < _height; y++)
{
for (var x = 0; x < _width; x++)
{
if (_data[x, y].HasValue)
{
var v1 = _data[x, y]!.Value;
var v2 = LinearInterpolate(v1, smallest, largest, min, max);
_data[x, y] = v2;
continue;
}
_data[x, y] = max;
}
}
}
private static int LinearInterpolate(int value, int smallest, int largest, int min, int max)
{
var result = min + (value - smallest) * (max - min) / (largest - smallest);
if (result < min)
result = min;
if (result > max)
result = max;
return result;
}
}Själva renderingen har jag lagt i en iteration, där jag påverkar zoom-faktorn en aning, för att kunna skapa en animation. Jag gör det lite asymmetriskt för effektens skull. Iteratorn heter frameCount.
var xmin = 0.27085 + frameCount * 0.0000001;
var xmax = 0.27100 - frameCount * 0.0000002;
var ymin = 0.004640 + frameCount * 0.0000003;
var ymax = 0.004810 - frameCount * 0.0000004;
var maxiter = 1000;Sen är det bara att kapsla in kalaset i ett ramverk. Jag använder Windows Forms så att jag kan titta på varje renderad bild medan animationen renderas. Eftersom själva resultatet är animationen som skrivs till disk, inte själva programmet, så har jag kostat på mig att göra allt arbete i GUI-tråden. Sedvanliga ursäkter.
using System.Drawing.Imaging;
namespace WinFormsApp1
{
public partial class Form1 : Form
{
public Form1()
{
InitializeComponent();
}
private void Form1_Shown(object sender, EventArgs e)
{
Refresh();
using var g = CreateGraphics();
const int width = 1024;
const int height = 1024;
for (var frameCount = 0; frameCount < 1000; frameCount++)
{
var rawData = new ImageRawData(width, height);
var xmin = 0.27085 + frameCount * 0.0000001;
var xmax = 0.27100 - frameCount * 0.0000002;
var ymin = 0.004640 + frameCount * 0.0000003;
var ymax = 0.004810 - frameCount * 0.0000004;
var maxiter = 1000;
var dx = (xmax - xmin) / width;
var dy = (ymax - ymin) / height;
for (var j = 0; j < height; j++)
{
var y = ymax - j * dy;
for (var i = 0; i < width; i++)
{
var u = 0.0;
var v = 0.0;
var u2 = u * u;
var v2 = v * v;
var x = xmin + i * dx;
int k;
for (k = 1; k < maxiter && u2 + v2 < 4.0; k++)
{
v = 2 * u * v + y;
u = u2 - v2 + x;
u2 = u * u;
v2 = v * v;
}
rawData.SetValue(i, j, k >= maxiter ? null : k);
}
}
Application.DoEvents();
rawData.Interpolate(0, 255);
using var image = new Bitmap(width, height);
for (var yy = 0; yy < height; yy++)
for (var xx = 0; xx < width; xx++)
image.SetPixel(xx, yy, Color.FromArgb(
rawData.GetValue(xx, yy),
rawData.GetValue(xx, yy),
rawData.GetValue(xx, yy)
));
g.DrawImage(image, 0, 0);
Application.DoEvents();
image.Save($@"C:\Temp\Frame{frameCount:00000}.png", ImageFormat.Png);
Application.DoEvents();
}
}
}
}Resultatet för just dessa värden är följande video:
TV4 uppmärksammar behovet av religiöst neutrala begravningsplatser
Häromdagen sände TV4-nyheterna ett inslag om religiöst neutrala begravningsplatser. I egenskap av ordförande i Humanisterna Örebro stöttade jag initiativet. TV4 Play: https://www.tv4play.se/program/nyheterna/religi%C3%B6sa-symboler-plockas-ned-i-kapellet-%C3%B6ppnar-f%C3%B6r-neutrala-begravningar/13732416
Visa detta inlägg på Instagram
Vill du lära känna mig?
Jag har blivit grundligt intervjuad av Emil Nilsén i podcasten “Vi måste prata”, och vi pratar om hur jag blev den jag är idag. Lyssna gärna, mycket nöje!
“Stulet gods” avsnitt 43
Nästan ett år har passerat sedan vi släppte avsnitt 42 av podcasten Stulet gods, men nu är vi tillbaka med en handfull av låtstölder att avhandla. I avsnitt 43 lyssnar vi på stulen musik som bl.a. innefattar Queen, Justin Bieber och Ozzy Ozbourne. Finns här eller där poddar finns – mycket nöje!
Preserverad SID-musik från 1988
I samband med att jag lämnade staden och flyttade till landet, så gjorde jag mig av med alla mina Commodore-maskiner. Jag passade på att preservera en liten del av mina disketter, men jag kunde inte rädda allt. En av disketterna innehöll fyra SID-låtar som jag programmerade 1988 med Rock Monitor och en sample rip från Funky Drummer. Rock Monitor var en vidareutveckling av Sound Monitor med stöd för samples. Båda programmen var anpassade för att underlätta SID-programmering.
Dessa fyra filer är kanske inte mitt stoltaste ögonblick som musiker, men eftersom det är historia så måste det såklart delas. Samtliga är packade som programfiler med Sledge Hammer. Dessa två är originallåtar:
“Ibburd”:
“The Lennart Song”:
Dessa två är covers. Om jag minns rätt så programmerade jag dessa mest för att lära mig monitorn:
“Push it”:
“Romance d’amour/Du är den ende”:
Samplingarna låter aningen bättre på en riktig Commodore 64 än i en emulator. Mycket nöje!
Två “nya” C64-demos från 1986-87
Jag har preserverat ett antal Commodore 64-disketter från min ungdom. Alla disketter med ännu ej preserverat material gick tyvärr inte att rädda, men några små guldkorn har jag fått tag i, som t.ex. en disk med följande fillista. Antal block inom parentes.
CCCP SMESSEL IX (101)
THE REAL DEMO! (79)
LIGHTS FANTASTIC (74)
MUSIC BOX III (60)
ESC DEMO II/FBR (50)
IBM MUSIC XVII (49)
CHICKEN FARM (35)
CAS DEMO #1 (32)
DAS BOOT -TRON- (29)
EYE TO EYE/FBR (21)
SOMEWHERE’S TIME (14)
TIME TRAVELLER (12)
CCCP SMESSEL IX av CCCP år 1987 är preserverat sedan tidigare. Filen på min disk fungerar inte, men demot var en textskärm med någon rippad musik följt av en dubbel borderscroller med någon Sound Tracker-implementation av Axel F (Harold Faltermeyer), och avslutas med en stor scroller.
THE REAL DEMO! av CCCP år 1987 är också preserverat sedan tidigare. Den inleds med en fullskärmsbild förställande en kinesisk ansiktsmask och bjuder sedan på två ytterligare delar utan originalmusik.
LIGHTS FANTASTIC (titelbilden) har jag inte sett preserverat någonstans, men du kan ladda ner den här. Du lyssnar på musik och tittar på mönster som ritas med linjer på skärmen. Du kan styra linjerna lite, och du kan växla låt. Det påminner om demot Tubular Bells.
MUSIC BOX III är rippad musik och lite specialeffekter av Thunderbolt Cracking Crew.
ESC DEMO II/FBR spelar en cover på White Wedding (Billy Idol) som tar tvärstopp efter några minuter, och visar bild rippad från Fist II. Tror inte att den finns preserverad sedan tidigare, men den kan laddas ner här.
IBM MUSIC XVII av The Electronic Knights år 1987 är en låt byggd på trummorna från trummaskinen Funky Drummer.
CHICKEN FARM (We Music, 1986) är en bild och en scrolltext upp-och-ned, med musik av David Whittaker.
CAS DEMO #1 (Cas, 1986) är en bild och en stor scrolltext i undre bordern, utan musik.
DAS BOOT -TRON- av Tron (okänt år) är en bild, en låt och en teckenbaserad scrolltext.
EYE TO EYE/FBR av AM Twelve år 1986 är en ganska rolig sprite-animation där två ögon åker runt på skärmen.
Både SOMWHERE’S TIME (Rubard) och TIME TRAVELLER (Skuzz, 1987) är två stillbilder, där den senaste är en ganska snygg pixlad Eddie the Head.
Jag hoppas att detta innebär att LIGHTS FANTASTIC och ESC DEMO II/FBR blir bevarade till eftervärlden.
Input parser för textäventyrsspel
Biblioteket TextAdventureGameInputParser kan användas för att parsa användarens input i ett textäventyr. Parsern tar en mening i stil med GO NORT, OPEN DOOR, USE GOLD KEY ON DOOR eller GIVE FOOD TO GANDALF och ger en struktur med ordklasser och referenser till objekt som är registrerade i parsern.
Lite exempel finns tillgängliga i parserns GitHub-repository, och parsern kan installeras (.NET 5.0) från Nuget.
Rick Beato: Varför gillar inte boomers pop?
Boomers gillar inte pop-musik. Musikern Rick Beato har en YouTube-kanal som han bl.a. använder för att lägga ut listor. Nyligen hade han en live stream där han presenterade en sammanställning (från chatt-diskussioner) om orsakerna bakom boomers ogillande av pop. Här är sexpunktslistan, med mina kommentarer.
- Inga tempovariationer. Modern musik tenderar att hålla ett och samma tempo genom hela stycket, utan accelerationer eller inbromsningar. Det ger inget utrymme för hörsamhet för vad en del behöver, och sänker dynamiken.
- Repetitiva ljud. I princip alla pop-låtar använder ungefär samma uppsättning av fabriksljud. Att vara musikproducent idag är onekligen en lat mans jobb. Förr kom flera ljud från analoga källor, som t.ex. mikrofoner.
- Inga tonartsförändringar. Förutom detta är antalet ackord väldigt lågt (runt fyra), och alla ackord ligger inom tonarten i fråga. Ett bra exempel på enkla tonartsvariationer måste vara vers två i “The show must go on” av Queen, som lyfter låten enormt.
- Ingen dynamisk variation. De amplitudförändringar som hörs i modern musik är en kompressor som låter ett instrument dränka ett annat. Boomers gillar musik där en musiker ibland kan smyga med sitt instrument.
- Enkla melodier. Modern musik tenderar att bygga kring en enkel “hook”, men melodierna är inte särskilt nyskapande, komplicerade eller intressanta. Ofta handlar det om några noter som är staplade på varandra.
- Auto-tune. Rösten blir alldeles för robot-lik och dynamiken som sångaren bidrar med till musiken, försvinner helt. Auto-tune gör ett bra jobb för en dålig sångare, men ett katastrofalt jobb för vem som helst som faktiskt kan sjunga.
Min uppfattning är att en musikkonsument inte nödvändigtvis är en musikintresserad person, och de känslor, det igenkännande, eller vad det nu är som musiken syftar till att försöka sälja, faktiskt fungerar. Om man inte är musikintresserad, vill säga…
Samantha Fox special double-groove multi-play pressing
Henrik Andersson har donerat maxisingeln “I surrender (to the spirit of the night)” med Samantha Fox till mig. En 12″-singel med skivnummer FOXY T6. Det som gör denna speciell anges på framsidan: Special double-groove multi-play pressing.
Det är inte helt självklart vad detta betyder, eller ens att det bara är sida två som avses. Det du kommer att märka när du spelar b-sidan av skivan, är att det ser ut som att den snurrar 90 varv per minut, men singlar (som denna) ska spelas upp i 45 varv per minut.
En vanlig LP spelas i 33,3 varv per minut, vilket innebär att det tar knappt två sekunder för nålen att flytta sig från det yttersta varvet till näst yttersta varvet. En singel snurrar 45 varv per minut, vilket innebär att samma förflyttning endast tar 1,3 sekunder för nålen att flytta sig ett varv in.
A-sidan, som är den utökade mixen av “I surrender (to the spirit of the night)”, fungerar som skivor gör mest. Ljudimpulsen ligger lagrad i ett spiralformat spår som rör sig in mot mitten. Oavsett var du lägger på nålen, kommer spiralen att fånga den, och leda den in till mitten. Detta är det normala:
Det special double-groove multi-play pressing betyder, är att det outnyttjade området på en vanlig 45-varvare har, är använt till ett spår till, innehållande samma information. Bilden visar principen. Beroende på var (eller när, eftersom armens position är statisk) du lägger på nålen, kommer antingen det ena (gröna) eller andra (röda) spåret att fånga armen och leda den till mitten. I praktiken är det slumpen som avgör.
Anledningen till att man vill ha det så här, är att slitaget på skivan kommer att vara i snitt hälften av slitaget på en vanlig skiva, eftersom du i det långa loppet kommer att spela det gröna spåret lika många gånger som det röda spåret. För den med en stor skivsamling i sin ägo är detta vanligtvis inte något stort problem, för en livstid räcker inte till särskilt många spelningar per skiva, men för en DJ som sliter på sina skivor, eller för den som råkar ha just denna låt som sin favorit, är detta något bra. (Många 7″-singlar som släppts under 80- och 90-talet har faktiskt varit av så låg kvalité att du endast kan lyssna på dem med full ljudkvalité 2-3 gånger.)
I teorin skulle man kunna ha olika information i de olika spåren, så att slumpen får avgöra vilken låt som spelas när man lägger på nålen, vilket Henrik Andersson (som donerade skivan till mig) faktiskt hävdar har gjorts.
(Jo, jag försökte komma nära med kameran och ta bilder på nålen, men för en sådan närbild har jag varken ljus eller stativ som håller måttet. Det kanske kommer längre fram.)
Commodore BASIC 2.0 second release
Nu finns hela min bok om Commodore BASIC 2.0 second release för Commodore 64 och VIC-20 att läsa som PDF här. Kontakta mig gärna för rättningar eller tillägg!
Uppdatering 2021-07-25: Även en epub-version finns att ladda hem.
Lorenz vattenhjul
Lorenz-attraktionen är en fraktal vars formel beskriver en rotationshastighet (illustrerat med en radie) och en rotationsriktning. Så här ser den ut, implementerad i Commodore BASIC 7.0:
10 GRAPHIC 1,1
20 X=5
30 Y=5
40 Z=5
50 T=0
60 S=1/200
70 D=10
80 R=28
90 B=8/3
100 T=T+0.1
110 DX=D*(Y-X)
120 X1=X+DX*S
130 DY=(R*X-Y)-X*Z
140 Y1=Y+DY*S
150 DZ=X*Y-B*Z
160 Z1=Z+DZ*S
170 X=X1
180 Y=Y1
190 Z=Z1
200 DRAW 1,150+4*X,20+3*Z
210 IF T<1000 GOTO 100Det går att bygga ett riktigt vattenhjul som ger samma figur som algoritmen ovan. Tänk dig ett hjul med ett antal hinkar (t.ex. åtta stycken). Den hink som är högst upp fylls på med vatten, och att du ger hjulet en knuff så att det roterar åt höger. På det viset kommer nästa hink strax börja fyllas med vatten, vilket ger en vikt på hjulets högra sida, så att rotationshastigheten ökar. Men alla hinkar har ett hål i botten, så när de inte ökar i vikt för att de fylls med vatten, så minskar de i vikt. När hinkarna når den uppåtgående vänstersidan av hjulet, väger de mycket mindre, vilket bidrar till att rotationshastigheten ökar. Men om rotationshastigheten ökar, så minskar samtidigt mängden vatten som fylls på i hinken högst upp, eftersom hinken befinner sig kortare tid vid positionen för påfyllning. Det innebär att den tyngsta sidan inte alltid kommer vara högersidan, eftersom den höga rotationshastigheten och den låga påfyllningen får vikten att förflytta sig. Ibland roterar alltså hjulet åt höger, ibland åt vänster. Ibland roterar hjulet fort, ibland långsamt.
Centralt i implementationen av denna simulering är en funktion som kan omvandla en vinkel på hjulet till en rotationskraft. Högst upp eller längst ner på hjulet, kommer vikten inte att påverka hjulets vilja att rotera alls. Längst till höger eller längst till vänster är kraften som störst. Vid 0 grader och vid 180 grader ska kraften vara 0, vid 90 och 270 grader är kraften maximal. Följande funktion är central för implementationen. Den beskriver hur starkt grepp gravitationen har över hinken – ingen alls högst upp eller längst ner, väldigt mycket längst till höger eller vänster.
Math.Cos(angle / (180.0 / Math.PI));Implementationen av hjulet har 8 entiteter (“hinkar”) utplacerade med jämna mellanrum. 8 genom 350 ger 45 graders mellanrum. Den lilla knuffen åt höger får ha värdet 0,2 så att rotationen kommer igång.
var angle = 0;
for (var i = 0; i < 8; i++)
{
Wheel.Buckets.Add(new Bucket(Wheel, angle));
angle += 45;
}
Wheel.Speed = 0.2;För hjulets beteende gäller följande: Hastigheten (som är positiv för höger och negativ för vänster) adderas till vinkeln. Därefter kontrollerar vi att vinkeln ligger mellan 0 och 360. Därefter berättar vi för varje hjul vilken vinkel de sitter på, givet hjulets vinkel, och ber samtidigt hjulet att agera (nedan). Sedan räknar vi ut hur hinkkonfigurationen påverkar hastigheten, och kontrollerar samtidigt att maxhastigheten åt höger eller vänster inte överstiger hjulets tänkta maxhastighet.
public void Tick()
{
Angle += Speed;
if (Angle < 0.0)
Angle += 360.0;
else if (Angle > 360.0)
Angle -= 360.0;
var bucketAngle = Angle;
for (var i = 0; i < 8; i++)
{
if (bucketAngle < 0.0)
bucketAngle += 360.0;
else if (bucketAngle > 360.0)
bucketAngle -= 360.0;
Buckets[i].Tick(bucketAngle);
bucketAngle += 45.0;
}
Speed += SpeedInfluence();
const double maxSpeed = 7.0;
if (Speed > maxSpeed)
Speed = maxSpeed;
else if (Speed < -maxSpeed)
Speed = -maxSpeed;
}
public double SpeedInfluence() =>
Buckets.Sum(x => x.SpeedInfluence());För varje hinks beteende gäller följande: Om hinken är högst upp, öka vattenmängden, annars minska vattenmängden en aning. Varje hjul måste kunna uppge gravitationens grepp om hinken.
public void Tick(double newAngle)
{
Angle = newAngle;
if (Angle >= 255.0 && Angle <= 285.0)
Full += 2.0;
Full -= 0.12;
if (Full < 0.0)
Full = 0.0;
else if (Full > 100.0)
Full = 100.0;
}
public double SpeedInfluence() =>
Math.Cos(Angle / (180.0 / Math.PI)) * (Full * 0.03);Endast vattnet har vikt, hinkarna väger ingenting. Eftersom hjulet är balanserat och alla tomma hinkar väger lika mycket, kan vikten lika gärna vara 0.
Resultatet blir ett hjul som ibland snurrar fort, ibland långsamt, ibland åt höger och ibland åt vänster.
Koden körs i ett Windows Forms-fönster med DoubleBuffering aktiverat. Här är hela källkoden:
using System;
using System.Collections.Generic;
using System.Drawing;
using System.Linq;
using System.Windows.Forms;
public partial class Form1 : Form
{
private Wheel Wheel { get; }
public Form1()
{
InitializeComponent();
Wheel = new Wheel();
InitializeWheel();
}
private void InitializeWheel()
{
var angle = 0;
for (var i = 0; i < 8; i++)
{
Wheel.Buckets.Add(new Bucket(angle));
angle += 45;
}
Wheel.Speed = 0.2;
}
private void Form1_Paint(object sender, PaintEventArgs e)
{
var g = e.Graphics;
g.Clear(Color.Green);
var centerX = (Bounds.Width / 2);
var centerY = (Bounds.Height / 2);
var availableSize = Bounds.Width > Bounds.Height
? Bounds.Height
: Bounds.Width;
var radius = availableSize * 0.3;
var renderer = new Renderer(centerX, centerY, (float)radius);
renderer.Draw(g, Wheel, Font);
}
private void timer1_Tick(object sender, EventArgs e)
{
Wheel.Tick();
Invalidate();
}
}
public class Wheel
{
public List<Bucket> Buckets { get; set; }
public double Speed { get; set; }
public double Angle { get; set; }
public Wheel()
{
Buckets = new List<Bucket>();
Angle = 0.0;
}
public void Tick()
{
Angle += Speed;
if (Angle < 0.0)
Angle += 360.0;
else if (Angle > 360.0)
Angle -= 360.0;
var bucketAngle = Angle;
for (var i = 0; i < 8; i++)
{
if (bucketAngle < 0.0)
bucketAngle += 360.0;
else if (bucketAngle > 360.0)
bucketAngle -= 360.0;
Buckets[i].Tick(bucketAngle);
bucketAngle += 45.0;
}
Speed += SpeedInfluence();
const double maxSpeed = 7.0;
if (Speed > maxSpeed)
Speed = maxSpeed;
else if (Speed < -maxSpeed)
Speed = -maxSpeed;
}
public double SpeedInfluence() =>
Buckets.Sum(x => x.SpeedInfluence());
}
public class Bucket
{
public double Weight { get; set; }
public double Angle { get; set; }
public double Full { get; set; }
public Bucket(double angle)
{
Weight = 0.0;
Angle = angle;
Full = 0.0;
}
public void Tick(double newAngle)
{
Angle = newAngle;
if (Angle >= 255.0 && Angle <= 285.0)
Full += 2.0;
Full -= 0.12;
if (Full < 0.0)
Full = 0.0;
else if (Full > 100.0)
Full = 100.0;
}
public double SpeedInfluence() =>
Math.Cos(Angle / (180.0 / Math.PI)) * (Full * 0.03);
public void Draw(Graphics g, PointF location, Font font)
{
using var bucketBrush = new SolidBrush(Color.FromArgb(255, 255, 255));
using var waterBrush = new SolidBrush(Color.FromArgb(0, 128, 255));
var bucketRectangle = new RectangleF(location.X - 51, location.Y - 51, 102, 102);
g.FillRectangle(bucketBrush, bucketRectangle);
if (Full > 0.0)
{
var waterRectangle = new RectangleF(location.X - 50, (float)(location.Y - 50 + (100.0 - Full)), 100, (float)Full);
g.FillRectangle(waterBrush, waterRectangle);
}
g.DrawString(Angle.ToString("0.00"), font, Brushes.Black, (float)(location.X - 20), (float)(location.Y - 20));
g.DrawString(Full.ToString("0.00"), font, Brushes.Black, (float)(location.X - 20), (float)(location.Y));
}
}
public class Renderer
{
private readonly PointF _center;
private readonly float _radius;
public Renderer(float centerX, float centerY, float radius)
{
_center = new PointF(centerX, centerY);
_radius = radius;
}
public void Draw(Graphics g, Wheel wheel, Font font)
{
foreach (var bucket in wheel.Buckets)
{
var bucketLocation = new PointF(
(float)(_center.X + Math.Cos(bucket.Angle / (180.0 / Math.PI)) * _radius),
(float)(_center.Y + Math.Sin(bucket.Angle / (180.0 / Math.PI)) * _radius)
);
g.DrawLine(Pens.Black, _center, bucketLocation);
bucket.Draw(g, bucketLocation, font);
}
}
}Det går garanterat att justera acceleration, gravitation, inflödeshastighet, utflödeshastighet och maximal hastighet för andra (bättre?) resultat.
GetEnumerator extension method
En ganska enkel men ytterst trevligt tillägg i C# version 9 är möjligheten att skapa en extension method av GetEnumerator (som konsulteras när en samling ska enumereras). Betrakta denna lilla lista:
var people = new List<string>
{
"Sven",
"Nils",
"Niklas",
"Janne"
};Om jag skulle vilja ha samtliga poster i listan för utskrift på skärmen, kan denna kod användas:
foreach (var p in people)
Console.WriteLine(p);GetEnumerator används implicit. Men om jag bara är intresserad av att ha med poster vars förnamn börjar på N, så måste det formuleras någonstans. Jag kan t.ex. kopiera listan och exkludera ointressanta poster, eller så skulle jag kunna iterera genom svaret från LINQ-API:et enligt:
foreach (var p in people.Where(x => x.StartsWith("N")))
Console.WriteLine(p);Extension methods har fördelen att de är tillgängliga i filer som läst in dess namnrymd, men är i övrigt otillgängliga. Det innebär att man kan begränsa funktionalitet till vissa filer genom att skapa en extension metod. Om jag generellt sett är intresserad av att ha personerna som börjar på N tillgängliga i den aktuella filen (eller på annat sätt kunna använda manipulerat data) kan jag deklarera en egen GetEnumerator som en extension method. Är den tillgänglig, kommer kompilatorn att välja den. I detta fall kommer man troligtvis att vilja ha full tillgänglighet för metoden.
static class MyEnumerator
{
public static IEnumerator<T> GetEnumerator<T>(this IEnumerator<T> list) =>
list;
}Med denna på plats, öppnas en ny möjlighet. Svaret från den funktionen, kan itereras. Nu kan jag skapa en enumerator som t.ex. skickar tillbaka personerna som börjar på N. Med det gjort, blir iterationen lika enkel som i första exemplet, fast med den skillnaden att jag nu kontrollerar dess innehåll.
var somePeople = people
.Where(x => x.StartsWith("N"))
.GetEnumerator();
foreach (var p in somePeople)
Console.WriteLine(p);Detta är egentligen inte en stor sak, men det bidrar till kodens elegans – något som har blivit ett av kännetecknen för C#.
Objektnotation: XML, JSON, PSON
Här följer en kort kommentar om tre olika format för textbaserad objektnotation.
XML
Fördelar: Stöd för dokumenttypsdefinitioner (DTD) och scheman. God tillgång på bra API:er.
Nackdelar: Mycket overhead (ett “pratigt” språk), endast Visual Basic har inbyggt stöd för formatet.
Exempel på notation:
<?xml version="1.0" encoding="utf-8" ?>
<customer>
<id>551</id>
<account>9153</account>
<name>
<firstName>Sven</firstName>
<lastName>Hedin</lastName>
</name>
</customer>Exempel på inläsning (C#, otypat):
var dom = new XmlDocument();
dom.Load("object.xml");
var document = dom.DocumentElement;
var customerId = document!.SelectSingleNode("id")!.InnerText;
Console.WriteLine($"ID={customerId}");JSON
Fördelar: Liten overhead, god tillgång på bra API:er. Minimal schematisk information (vad som är en array eller ett enskilt objekt) kan anges i formatet.
Nackdelar: Nästan ingen typsäkerhet.
Exempel på notation:
{
"id": 551,
"account": 9153,
"name": {
"firstName": "Sven",
"lastName": "Hedin"
}
}Exempel på inläsning (C#, otypat):
using var sr = new StreamReader("object.json", Encoding.UTF8);
var json = sr.ReadToEnd();
dynamic customer = JObject.Parse(json);
Console.WriteLine($"ID={customer!.id}");Exempel på inläsning (C#, typat):
using var sr = new StreamReader("object.json", Encoding.UTF8);
var json = sr.ReadToEnd();
var customer = JsonSerializer.Deserialize<Customer>(json);
Console.WriteLine($"ID={customer!.Id}");
class Customer
{
[JsonPropertyName("id")]
public int Id { get; set; }
[JsonPropertyName("account")]
public int Account { get; set; }
[JsonPropertyName("name")]
public Name Name { get; set; }
}
class Name
{
[JsonPropertyName("firstName")]
public string FirstName { get; set; }
[JsonPropertyName("lastName")]
public string LastName { get; set; }
}PSON
Fördelar: Liten overhead. Viss schematisk information kan anges i formatet, som vad som är en array eller ett enskilt objekt och objekttyp. Kan skrivas typsäkert.
Nackdelar: Kan endast användas från PowerShell.
Exempel på notation:
@{
Id: 551,
Account: 9153,
Name: @{
FirstName: "Sven"
FastName: "Hedin"
}
}Inläsning av den filen sker genom PowerShell och kan plockas upp av C# genom det generella gränssnittet Microsoft tillhandahåller för att nå svaret från PowerShell.
Datastorleken för XML är 188 bytes, JSON 110 bytes och PSON 104 bytes.
Allt du behöver veta om Flimmer Duo
Här har du allt du behöver veta om Sveriges bästa filmkrönika Flimmer Duo.
Stötta gärna kanalen på Patreon!
Senaste avsnittet:
Musikdistribution på Rockklassiker år 2012
Jag har tittat på vad radiokanalen Rockklassiker spelade på radio under första kvartalet år 2012, alltså mellan 2012-01-01 och 2012-03-31. Eftersom kanalen spelade musik i princip dygnet runt, med undantag av lite reklampauser och annat, hann man med att spela hela 26510 låtar. Man gick ut starkt genom att spela “800 grader” med Ebba Grön som årets första låt, kl. 00:00 på nyårsdagen, och avslutade kvartalet med att spela “I’m on fire” med Bruce Springsteen strax före midnatt den 31:a mars. Här är lite statistik över de musikval man gjorde då.
Trots att hela 26510 låtar hann spelas, så hade man bara 829 låtar på spellistan under perioden i fråga. Det innebär att många låtar har spelats många gånger. Så här ser listan över de 20 mest spelade låtarna ut:
Artist Titel Antal ------------------------ ------------------------ ----- Dio Rainbow In The Dark 197 Dio Holy Diver 192 Rage Against the Machine Killing in the name of 192 Alice Cooper Poison 191 Gary Moore Out In The Fields 185 DAD Laugh 'n' a half 180 W.A.S.P. I Wanna Be Somebody 178 Jimi Hendrix Purple Haze 177 Judas Priest Breaking The Law 171 Sweet Ballroom Blitz 171 Billy Idol Rebel Yell 170 Midnight Oil Beds Are Burning 170 Offspring Self esteem 170 Ugly Kid Joe Cats In The Cradle 170 Motorhead Ace of spades 168 Iggy Pop The Passenger 166 Sounds Living in America 166 Ram Jam Black Betty 164 Red Hot Chili Peppers Scar Tissue 164 Ebba Grön 800 grader 162
223 låtar spelades bara en enda gång under perioden. Bland dessa hittar vi ganska prominenta låtar som “Build me up, break me down” med Dream Theater, “Young lust” med Pink Floyd, “Fight fire with fire” med Kansas, sex låtar med Deep Purple och inte mindre än sju låtar med Jimi Hendrix! Snyggt!
Om man tittar på individuella låtar tar Dio hem segern med god marginal, men han har bara sex låtar med på listan, varav i princip alla spelningar är de två som ligger först. Tittar vi på top 20 över mest spelade artister dyker Dio upp först på 19:e plats, helt utklassad av Guns n’ Roses, AC/DC och Metallica.
Artist Antal ------------------------ ----- Guns n' Roses 1007 AC/DC 981 Metallica 967 Iron Maiden 910 Nirvana 783 Kiss 749 Queen 738 Bon Jovi 717 Ebba Grön 677 Ozzy Osbourne 599 U2 559 Billy Idol 481 Scorpions 475 Red Hot Chili Peppers 464 Bruce Springsteen 448 Europe 441 Rolling Stones 430 Green Day 418 Dio 408 Aerosmith 352
Bland de 20 artister som endast spelades en gång under perioden hittar vi förvånande nog Boston, R.E.O. Speedwaggon och Cheap Trick.
Så hur många låtar var de olika artisterna representerade med på listan? Rockklassikers spellista bestod som sagt av 829 låtar under perioden, och 192 artister var representerade. 87 av artisterna hade en enda låt på listan. Bland dessa hittar vi bl.a. David Lee Roth, Genesis, Yes, Asia, Yngwie Malmsteen, Cream och Helloween. En salig blandning mellan artister som av melodiradion felaktigt betraktas som one hit wonders (t.ex. Blue Öyster Cult) och extremt prominenta artister som av någon anledning inte fick med mer än en enda låt (t.ex. 10cc).
Här är de 20 artister som fick med flest låtar på Rockklassikers spellista:
Artist Antal ------------------------ ----- Kiss 36 AC/DC 33 Bruce Springsteen 30 Metallica 30 Van Halen 29 Guns n' Roses 25 Iron Maiden 21 Rolling Stones 18 Queen 17 U2 16 Deep Purple 15 Jimi Hendrix 15 Black Sabbath 14 Motley Crue 14 Motorhead 14 Ozzy Osbourne 14 Bon Jovi 13 Def Leppard 13 Nirvana 12 Aerosmith 11
Kiss var alltså representerade med hela 36 låtar, nämligen dessa (sorterat på antal spelningar):
Titel Antal -------------------------------- ----- Heaven's On Fire 131 I was made for loving you 122 Detroit Rock City 118 I Love It Loud 102 Lick It Up 87 Rock And Roll All Nite 78 God Gave Rock and Roll To You 27 God Of Thunder 8 Love Gun 8 Psycho Circus 8 2,000 Man 7 Calling Dr. Love 7 Cold Gin 4 Creatures Of The Night 4 Unholy 4 Shout It Out Loud 3 Strutter 3 Crazy Crazy Nights 3 Flaming Youth 3 Do you love me? 2 Beth 2 King of the night time world 2 Mr Speed 2 I Love It Loud (Live) 2 I want you 1 I Was Made For Loving You (Live) 1 Raise Your Glasses 1 Rock And Roll All Nite (Live) 1 Shout It Loud (Live) 1 Sure Know Something 1 Sweet Pain 1 Creatures Of The Night (Live) 1 Deuce 1 Hotter Than Hell 1 Great Expectations 1 Hard Luck Woman 1
För att samla ihop underlaget till detta blogginlägg byggde jag en s.k. web scraper i Visual Basic som fick kamma hem texten på Rockklassikers hemsida, som jag startade strax före tolvslaget nyårsafton 2011 och stängde av i början på april 2012.
Poker formation checker for .NET 5.0
I got a mail from an unknown programmer who asked me to port my poker formation checker from .NET Framework to .NET 5.0. Here is the repository and here is the NuGet package. Happy coding!
C# 9 Records
Hur projektmallarna pytsas ut i Visual Studio har verkligen övergått mitt förstånd. Beträffande .NET 5.0 var Windows Forms-mallen tillgänglig långt innan Console Application-mallen, men nu är äntligen allt på plats. Med anledning av det vill jag summera nyheterna i C# version 9 som, för att fungera fullt ut, kräver .NET 5.0. Här är den första:
Records
Records är klasser där man gjort avkall på vissa möjligheter för att komma åt möjligheten skapa objekt med properties på så lite kod som möjligt. Nyckelordet record anger att de medlemmar som följer ska vara publika (vilket inte stämmer enligt nuvarande officiell version) och om de inte ska kunna modifieras i programkoden, kan de nu deklareras som init (vilket faktiskt fungerar), vilket betyder public fram till första tilldelningen, därefter private.
using System;
namespace ConsoleApp1
{
class Program
{
static void Main(string[] args)
{
var a = new Something {X = 10, Y = 20};
Console.WriteLine(a.X);
}
}
public record Something
{
public int X { get; init; }
public int Y { get; init; }
}
}Skulle programmet fortsätta med tilldelningen a.X = 30 skulle kompilatorn påpeka att vår enda chans att lagra et värde i a.X är förbrukad.
Flimmer Duo: Future Hunters!
I afton har vi premiär för en ny serie för dig som inte fått nog av att Henrik och jag suttit i radio och hackat på folk som skriver musik: Nu sitter vi på YouTube och hackar på folk som gör film. Det första avsnittet handlar om Future hunters. Mycket nöje!
Slow down (Commodore 64)
En inte helt obetydlig del av min musiksmak kommer från Commodore 64, vars analoga musikkapacitet saknade motstycke. Vissa demos som släpptes var innehöll korta samplingar från kontemporär populärmusik, som t.ex. Slow down. När det handlar om digital musik var C64:an ytterst undermålig – minnet var för litet, antalet bitar per samplingspunkt var får lågt. Men digitala musikdemos släpptes, för att det gick. Ett av dessa var Slow down (länkad ovan) som jag inte hade den blekaste aning om varifrån den kom förrän YouTube dök upp. Nu vet jag att det handlade om ett snävt urval från maxiversionen av gruppen Loose ends singel med samma namn.
Categories: General
En kopp kaffe!
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Följ mig
|
|
|
|
