Anders Hesselbom

Pengar är ingen motivator

2016-04-01

Arbetslösheten i Sverige har ökat stadigt sedan början av 70-talet, då den var 2%. Idag får vi räkna med att staten kostar pengar, att kommunerna kostar pengar, och att varje medborgare dessutom måste försörja 1/10 av en medmänniskas utgifter. Mycket få arbetslösa blir motiverade av betald utbildning och löfte om anställning – de som finner detta attraktivt återfinns bland den redan arbetande skaran.

Till en viss grad kan man lösa problem med statens finanser genom att höja skatten. T.ex. anser rikspolischef Dan Eliasson att vi har för få poliser, vilket rimligtvis är ett problem som kan lösas med skattehöjningar, om inte omprioriteringar.

Jag är själv anhängare av hypotesen att skatt kan vara ett styrmedel, vilket innebär att högre beskattning ger lägre konsumtion. I Sverige praktiseras detta på bensin, tobak och alkohol, men jag vet att idén inte är helt okontroversiell. Det finns dem som anser att hög skatt odiskutabelt leder till ökade inkomster för stat eller kommun. Rimligtvis anser alla att det finns en gräns, om inte annat när man passerar 100% inkomstskatt, och måste betala mer än man tjänar. Men de som kritiserar denna idé anser att man i alla tillstånd under 100% kan öka statens intäkter genom att höja skatten. Hur det än ligger till med denna sak, så är vi tvungna att förhålla oss – pengar är inte alltid en motivatör.

Som invånare i Mellansverige kan jag konstatera att en arbetssökande “hen” här, har anmält till diskrimineringsombudsmannen (DO) att hen kallats för hon. Jag försvarar hens rätt att bli kränkt till döden, men om en kränkning ska anmälas till DO, har jag svårt att se vilket jobb som är lämpligt för hen. Det ligger i sakens natur att en anställning följer till att göra saker man kanske inte alltid vill göra, och att man utsätter sig för saker man inte alltid vill utsätta sig för. Även jag själv kan ibland sitta och skriva kod som visualiserar affärslogik medan jag drömmer om att bygga ett actionspel där rymdskepp jagas av laserkanoner. Och jag tänker inte låta mig övertalas att det finns någon hen i hela världen som har haft en mindre komplicerad uppväxt än vad jag själv har haft – jag råkar bara ha en omodern könsidentitet.

Aftonbladet: Kallade “hen” för “hon” – anmäls för diskriminering

Categories: General